I stället hade vi lagt ner våra själar för att få hemmet precis som vi ville ha det. Men först när allt var högblankt kunde vi tydligen tänka klart.
  Efter ett snabbt familjeråd surfade vi ut på Hemnet. Forumet som skakar om grundvalar och kastar sina besökare mellan hopp och förtvivlan. Sökandet följde det klassiska mönstret. Surfa, visning surfa, visning. Surfa, surfa, surfa. ”Men vi bor ju rätt bra egentligen.”

Efter att ha tillbringat korta stunder i diverse kåkar med både potential och renoveringsbehov var vi redo att krama musten ur våra plånböcker. Vi gjorde raskt upp en gemensam kravlista.
  • En lugn och avskild gata, gärna återvändsgränd, där barnen kan få en trygg uppväxt.
  • Bra kommunikationer, helst nära tågstationen.
  • Men också i närheten av någon trevlig byskola.
  • Stort och fräscht med låg drift.
  • Gärna en trevlig utsikt.
  • Billigt, i varje fall inte dyrt.
  När vi var klara med den olösliga formeln såg min sambo ut som buttersmurfen.
  – Jag vill inte flytta.
  Skulle vi köpa hus blev det definitivt ingen utlandssemester.
  – Jag vill resa.

Trots det kastade vi oss in i åtskilliga budgivningar och tänjde på gränserna maximalt. For the greater good. Vi höjde med en årslön på förmiddagen och slängde in åtta all inclusive-resor till Medelhavet på eftermiddagen. Sedan dammade vi på med både sommar- och höstgarderoben.
  – Hur mycket pengar har folk egentligen?!? utbrast vi desperat när vi hade förlorat ännu en huggsexa.
  Jag beklagade mig inför en vän, som klarsynt hjälpte oss att lösa ekvationen.
  – Ni är äggläggande ullmjölksuggor.
  Jaha. På det viset.
  Pedagogiskt utvecklade hon sitt resonemang, som stammar ur ett ordspråk från Tyskland.
  – Ni söker djuret som kan ge ägg, ull, mjölk och fläsk. Det finns inte.
  Dimridåerna skingrades och jag kände mig för ett ögonblick upplyst. Självklart hade hon rätt. Ska man bo i stan kan barnen inte gå i en byskola. Köper man något billigt är det inte både snyggt och har god kvalitet. Ibland måste man välja.

Jag försökte komma på ett motsvarande svenskt ordspråk. Det närmsta jag kom var ”äta kakan och ha kvar den” fast typ ”äta kakan, blanda i lite nötter och choklad, och ha kvar den”.
  Moloket surfade jag runt på nätet i blindo. Och plötsligt fanns den bara där. Annonsen. Jag ropade entusiastiskt på hushållets andra ullmjölksugga.
  – Vad sägs om en veckas helpension i Grekland efter midsommar för 16 000 spänn?