Blå himmel,, sol och stor publik mötte statsministern och Moderatordförande Reinfeldt  på blixtvisit i den Almedal som en gång var socialdemokraternas Olof Palmes skapelse.  Nu står Fredrik Reinfeldt  på scenen och talar som om han är en del av en lång idétradition, att han bara bygger vidare på det reformarbete för ökad jämlikhet som tidigare socialdemokratiska regeringar arbetat med. 

Han har inte tagit bort några pusselbitar, bara lagt till försäkrar han och låter dessutom som om hans parti var med och införde rösträtten för kvinnor 1921.  Det stämmer inte.
  Bilden av Sverigepusslet där Nya Moderaterna dragit en lans för landet, låtit allt vara och bara tillfört nytt, är skev. Fredrik Reinfeldt ser den uppifrån, ser vad han lagt till men inte underifrån vad han tagit bort i trygghetsbitar från en stor grupp människor som blivit fattigare och otryggare när resurserna skärs ner i välfärden och försäkringssystemen kraftigt urholkats och försämrats. Dessa människors inkomster kallar han med hånfull stämma för ”bidrag” medan rut-pengarna till välbeställda familjer, jobbskatteavdraget som främst gått till rika, sänkt restaurangmoms – beslut som tagit bort mer än 100 miljarder från exempelvis skola, vård, omsorg – kallas för ”arbetslinje” fast det inte gett några nya jobb.

Men en omvändelse under galgen blir det när han lovar att avgifterna till a-kassan ska sänkas, som tack för att parterna på arbetsmarknaden tecknat avtal om praktikjobb. Dessa avgifter som varit finansminister Anders Borgs ledstjärna och som lett till att en halv miljon har lämnat a-kassan hamnar nu på en mer rimlig nivå och det är bra. Men något höjt tak – a-kassans ersättningar har inte förbättrats sen 2002 – blir det inte. Ändå är det förstås en välkommen ändring. 

Förslaget om arbetsgivarrabatt och handledarersättning på de avtalade introduktionsjobben för unga är också bra – det har flera inom arbetarrörelsen tidigare också föreslagit.
  Några kommunalarkvinnor som han mött på sina resor i Sverige dök inte upp den här gången. Nu rörde sig talet kring ungdomsarbetslösheten – och Reinfeldt raljerade med de räknemetoder han själv varit med och infört eftersom han tyckte att detta var ett bättre sätt att mäta på, i alla fall när Göran Persson var ansvarig för arbetslösheten. Det är smått komiskt.

Reinfeldt avrundade talet med en hyllning till blockpolitiken, ett i förväg färdigt regeringsalternativ (som väljarna sagt att de är trötta på, enligt opinionsmätningar). Det system med majoritetsval – med två block som ställs mot varandra som det enda väljarna kan rösta på som regeringsalternativ missgynnar genomgående vänstern, visar forskningen. Vänsterpartier tjänar på ett proportionellt valsystem.  Inte undra på att Reinfeldt argumenterar för  majoritetslinjen som den enda vägens politik.
  Arbetarna börjar vända Reinfeldt ryggen. Men i talet visade han inför de egna att han verkligen inte gett upp,  han kommer uthålligt fortsätta företräda höginkomsttagarnas intressen. 

PS. 1918 röstade Högerpartiet nej till kvinnlig rösträtt.  Det var en koalition liberala, socialdemokratiska och socialistiska kvinnor som kämpade i åratal för lagändringen. Högerpartiet har under de följande decennierna röstat nej till a-kassan, nej till sjukkassan, nej till höjda folkpensioner, nej till 2 veckors semester,till 3 v eckors semester, nej till skolmåltider och barnbidrag, nej till ATP. Däremot röstade de på 1980-talet ja till apartheid. DS