De fyra krav som startade strejken handlar om anställningstrygghet – att få följa med  om ett nytt företag tar över trafiken, om lön i nivå med övriga på arbetsmarknaden – dvs 1 740 kr på tre år, om rätt till paus och rimliga körtider. Men sånt bekymrar inte strejkbrytarna.
  De moderata studenterna vill hindra att ”man blåser upp priset på arbete (lönerna) genom att begränsa tillgången på arbete.” Den flod av vrede som mötte dem gjorde dem ”bestörta”. Organisationen, som haft såväl utrikesminister Bildt som Stockholms finansborgarråd Sten Nordin som medlemmar är extrem men även en signal på att den svenska modellen håller på att spricka. (M)oderpartiet  talar om ett Sverige för alla, samtidigt som ojämlikheten och otryggheten ökar genom deras beslut.  Med försämringen av a-kassan har de sett till att balansen och jämvikten kraftigt rubbats till arbetsgivarens favör.  De ”frimoderater” som kämpar för rätten till strejkbryteri ser inte värdet av den sköra maktbalans som kollektivavtal och huvudavtal mellan parterna upprätthållits sen 1938.

Otrygga villkor sätter spår. Vi har fått en arbetsmarknad som styr mot ett växande ”prekariat”, en grupp sammansatt av välutbildade unga, erfarna arbetare, migranter, kulturarbetare som hankar sig fram under ”prekära” villkor med tillfälliga jobb och projektanställningar. En otrygghet som drabbar 25-åriga toppstudenter, migranter och 55-åriga bussförare  genom att ta bort den frihet som följer med fast jobb och yrkestrygghet. Arbetet underställs marknaden och den osäkerhet som drabbar så många är systematiskt och politiskt konstruerad (SvD Understrecket 19 juni). Prekariatet står för allt som facket inte står för.

Därför är Kommunals strid för trafikarnas trygghet så viktig: Sverige har varit välkänt för sina få arbetsmarknadskonflikter, det har  byggt  på ömsesidig respekt och förhandlingsvilja. Om den uteblir höjs tonläget – med rätta! Att arbetare väljer att organisera sig ökar möjligheten att rubba styrkeförhållandena. Kommunal har muskler och pengar att strejka länge om så behövs. Tala inte om facket som ”ni”, det är bara ”dom” som tjänar på det. Och, nej, Sverige har inte för många konflikter – kanske är de snarare för få?