Eva: Några rader om veckan som gått! Träningen rullar på, var ute på en underbar morgonjogg på Långängen och runt Kottlasjön en tidig morgon. Allt joggande ska från och med nu ska ske ute! Målen kvarstår, bättre kosthållning, mer träning, kunna springa långt, bli starkare.
  Jag tycker inte något varit svårt. Mycket lättare än vad jag trodde när jag låg på soffan och drog mig. Mår bra och är mycket piggare. Det här är förändringar man vill ha kvar! Hej från mig 🙂

Carina: Har varit krasslig den här veckan … Skulle träna på måndag som vanligt men hade ingen ork till något, slutade med att jag låg och vilade på mattan. På tisdag var jag trött i kroppen och ont i lederna, gick hem från jobbet och sov, vaknade av telefon fem timmar senare! Med andra ord jag var mycket trött. Har inte tränat alls den här veckan. Har däremot haft en ta hand om mig själv-helg!!  Haft min bästis här på en långhelg så vi har gått gata upp och gata ner … Det har nog blivit några mil! Haft det mycket trevligt med många skratt 😉 Imorgon är en ny vecka med nya möjligheter!! Känner att man har fått in en bra matrutin, man är lite som Skalman 🙂
  Ha det gott!

Maggan:

• Mitt mål står fortfarande kvar.
• Jag tycker inte att jag har stöt på så mycket hinder allt har fungerat bra det beror väl också på hur man är, och vilken situation man är i livet.
• Jag tycker det är viktigt att man inte tar allt på blodigt allvar, utan man gör det till något roligt och att imorgon är en ny dag.

Bea kommenterar:

Hej härliga tjejer!

Ute har våren kommit på allvar nu, härligt! Hoppas att ni får ett par häliga dagar kring valborg för att hinna njuta av vädret ute.
  Idag öppnade också Gröna Lund. Ett fantastiskt ställe för att roa sig, stora och små. Nu tänker jag inte speciellt på Gröna Lund utan tänker använda en bergådalbana som metafor – liknelse för livet. Oavsett vilken bergådalbana vi sätter oss så är det uppförsbackar, nedförsbackar, ibland loopar, ibland kraftiga svängar, ibland bara hög fart, ibland brutala stopp. Så ju högre bergådalbana vi åker desto mer kittel. Ju säkrare bergådalbana, som t ex den som de allra minsta barnen åker som inte ens har någon uppförsbacke, desto minder kittel i magen. Och då också väldigt behagligt och säkert.
  Att gå ”all in” i ett projekt eller i en utmaning är som att ta en liten större bergådalbana än vi är vana vid tänker jag. Då kan resultatet bli hämmande och det kan kittla enormt i magen. Det kan också visa sig att det är lite för mycket för just mig. Så frågan är vilken bergådalbana jag sätter mig igenom livet? I vilken tidsperiod passar vilken?
  För några av er kanske en hög bergådalbana passar nu. Ni kan köra på medan en sjukdom eller trötthet gör att någon av er få ta ett litet säkrare tåg istället. Och det behöver inte vara för livstid. Allt förändras och genom att lära känna kroppen och de utmaningar vi ställs för utnför oss själva så tror jag att ni snart vet vilken som passar er bäst.
  Fortsätt andas, lyssna på egna kroppen och haka inte på någon av de andra. Vila ger också starka kroppar och stabilitet innifrån. Extra viktigt när ni tränar hårda pass.
  Massor av varma kramar!

Bea

”Allt är i rörelse, snabbt som extremt långsamt och utan rörelse stannar vi” – så välj nu det tempo som passar var och en.