Så får vårdarna högre status

Många yrken inom LSS (Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade) och psykiatrin har bara funnits ett tjugotal år, sedan psykiatrireformen. De flesta som arbetar inom LSS är undersköterskor och en del är utbildade beteendevetare, men det finns ingen utbildning specifikt för omvårdnadspersonal inom LSS och psykiatri.
  Men nu satsar Enköpings kommun på vårdarna inom LSS och psykiatrin. De anställda har fått sin yrkesroll kravmärkt och nu börjar arbetet med att få ut kunskaperna i den praktiska vardagen.
  – Jag var mest nervös för att tvingas sitta i en skolbänk, få läxor och skriva prov, men jag förstod sedan att det inte handlar om betyg utan om hur man bemöter människor, berättar Joakim Jansson, utbildad undersköterska som arbetar på ett stödboende för unga vuxna.

Det nybyggda stödboendet, som har funnits i tre år, är nästan tomt; det är eftermiddag och de boende är på sina arbeten och dagliga verksamheter.
  De som bor här har någon form av funktionsnedsättning och Joakim Jansson och hans kollegor stöttar dem i deras vardag, i allt från olika aktiviteter till hygien och kontakt med myndigheter.
  Han är en av 260 anställda inom LSS och psykiatrin i Enköpings kommun som fått sina yrkeskunskaper validerade genom ett EFS-projekt som kallas Enköpingsmodellen. All personal har fått sitt yrke kravmärkt enligt modellen ”Kravmärkt yrkesroll”, som innebär 183 kriterier fördelade på sex yrkeskrav. Ungefär 70 procent av de anställda fick krav på komplettering och därefter utbildning för att stärka kompetensen. Mona Wetterström arbetar som personlig assistent och är en av dem som fått sitt yrke kravmärkt:
  – Det är ganska fräckt att säga ”Jag är ju kravmärkt”. Min man frågade ”Var har du svanen-märket?” säger Mona Wetterström och skrattar.

Hon arbetar inte på detta stödboende, men genom Enköpingsmodellen får hon nu möjlighet att träffa många andra som arbetar inom LSS och psykiatrin, genom diskussioner i tvärgrupper samt skriftliga och praktiska uppgifter.
  – Där är ju en av svårigheterna inom assistansen; det är mycket ensamarbete. Jag träffar bara mina kollegor på personalmöten och även om vi skriver meddelanden och talar i telefon så kan det ändå vara svårt att hålla kontakten i gruppen, berättar Mona Wetterström.

De nya kunskaperna från valideringen ska nu omsättas i praktiken och därför har 40 kompetensstödjare, däribland Joakim Jansson och Mona Wetterström, utbildats. De har ett särskilt ansvar för att se till att kunskaperna nu blir praktiska; de ska leda gruppmöten och har utbildats i gruppdynamik. Men redan nu tycker de att projektet har fått praktiska konsekvenser.
  – Tänk så mycket man kan fast man inte tänker på det. Detta kan också höja statusen på vårt yrke. Vi kan tala om vårt yrke och vara stolta och andra kan tänka att ”detta kanske man skulle jobba som”, menar Joakim Jansson.

Projektet har gett aha-upplev­elser, att man får en djupare förståelse för hur de boende upplever det.
  – Jag tänker lite mer på vad jag gör – det är ju lätt att det bara går på rutin. När jag håller på med lyft så tänker jag mer på hur jag ska positionera mig för att inte förstöra min kropp och jag säger till mina kollegor att ”du måste böja på knäna”, säger Mona Wetterström.
  – Jag tycker att det känns jätteroligt att de satsar på oss. Det känns lite speciellt att vi inom LSS få valideras, vi som är längst ner på jobbskalan, säger Mona Wetterström entusiastiskt.