Kvinnor bakom fängelsemurarna

– Jag är ju tvingad att vara i fängelse men samtidigt är detta den enda platsen där jag är fri. Fängelset är bättre än mitt eget hem. Här kan du vara dig själv, ingen säger till dig vad du ska göra och du behöver inte bära burka. Utanför fängelset vill alla kontrollera dig och bestämma över dig, säger hon.
  Det är Sara i filmen ”Frihet bakom galler” som talar.
  Hon sitter på kvinnoavdelningen på fängelset i Takhar som består av fyra rum med en gemensam liten innergård. På den ytan lever 42 kvinnor tillsammans med sina 35 barn.

Nima Sarvestani.

Det som förenar kvinnorna är deras längtan efter frihet. Men det är inte enbart en längtan bort från fängelset. Deras frihetslängtan är större än så. Det är en frihet från männen, bröderna, familjen och hela det samhälle som sätter dem i fängelse för att de vid något tillfälle försökt leva sitt eget liv.
– Jag tror att Afghanistan är den värsta platsen i världen för kvinnor. Och en kvinna som hamnar i fängelse har ingen framtid alls, hennes liv är slut, säger Nima Sarvestani.
  För fem år sedan gjorde han och Maryam Ebrahimi en dokumentär om kvinnohärbärgen i Afghanistan. Om skyddade platser för kvinnor som rymt från sina män.
  – Det fick oss att börja tänka: alla de kvinnor som inte kommer hit, vad händer med dem? fortsätter Maryam Ebrahimi.
  Svaret är att många av dem hamnar i fängelse.
  En kvinna kan bli misshandlad och utnyttjad. Dödad. Om hon skulle uppbringa den kraft och det trots som krävs för att försöka rymma är det inte ovanligt att hon hamnar i fängelse.

Filmen har tre kvinnor i fokus som alla har rymt från sina hem: Sara, Sima och Nadjibe. Den skildrar deras öden och lyckas visa hela den patriarkala samhällsstruktur som råder i landet. Samtidigt som man filmen igenom undrar hur kärlekshistorien mellan Sara och Javid ska sluta.
  Sara sitter fängslad för att ha rymt tillsammans med sin älskade Javid i stället för att gifta sig med den man som familjen valt ut. Javid sitter i fängelsets manliga avdelning och kring insmugglade brev och genom att rent praktiskt ta hand om hans smutstvätt spinner Sara sina drömmar om en framtid tillsammans utanför fängelsets murar.
  När Maryam kom in i fängelset för att filma möttes hon av att kvinnorna nästan sprang ned henne. Alla ville berätta sin historia eftersom de inte tyckte att de hade något att förlora.
  – Kvinnorna själva vet ju att systemet är fel och att de inte är kriminella. Visa filmen! Visa filmen i Afghanistan! Visa hur situationen är för oss! fick jag ofta höra från kvinnorna.

Maryam Ebrahimi.

Fängelset i Takhar ligger nio timmars bilkörning från Kabul längs en väg som kontrolleras av talibanerna.
  – Jag var rädd, men man vänjer sig även om jag inte sov en hel natt under de fem månader jag tillbringade där. Jag var helt ensam och det är helt mansdominerat och jag kände verkligen lukten av kriget, säger Maryam Ebrahimi.
  Några av dem de arbetat med under filmen i Afghanistan lever inte i dag. En person har blivit dödad, en annan sprängd till döds. Hotellet som de bott på i Kabul attackerades av talibaner en vecka efter att de åkt därifrån.

I bottenvåningen till en villa i södra Stockholm har allt arbete med ”Frihet bakom galler” som inte gäller själva filmningen gjorts. Här finns klipprum och arbetsrum.
  Sammantaget tillbringade Maryam och Nima 6-8 månader fördelat på fem tillfällen i fängelset. Med sig hem hade de 90 timmars material.
  De valde att fokusera på tre av kvinnorna. Delvis på grund av kvinnornas egen säkerhet. Nadjibe hade ingen familj, Simas man är själv med i filmen och han var fullt medveten om att Sima är med i den och Sara har inga föräldrar eller någon bror i livet.
  – Jobbar man med dokumentärfilm har man ett väldigt ansvar eftersom du kommer så nära. Karaktärerna i våra filmer följer oss i flera år, det är på ett vis en del av själva arbetet. säger Nima Sarvestani.

Förhoppningen är att kunna påverka det orättvisa system som finns i dagens Afghanistan:
  – Att det kan påverka den politiska diskussionen. Förändra synen på kvinnor som suttit i fängelse och förändra reglerna för kvinnor som rymmer.

Därför hamnade
kvinnorna i fängelset

• Sima giftes bort som tioåring till en man som redan hade två fruar. I dag har hon sex barn. Misshandel och rädsla för sitt liv fick henne att rymma med hjälp av en vuxen styvson. Maken kommer och hälsar på henne i fängelset där hon är dömd till 15 år. Och misshandlar henne under besökstiden. 

• Sara sitter fängslad efter att hon rymt tillsammans med den man hon älskar istället för att gifta sig med den man som hennes familj har bestämt.

• Nadjibe giftes också bort som mycket ung. Två månader in på sin graviditet rymde hon från sin misshandlande och otrogne man och födde sitt barn i fängelset. I början av filmen talar hon om kärleken till sonen och att han kommer att vara tio år när hon får lämna fängelset. Fyra månader senare har hon tvingats sälja barnet eftersom hon inte har råd att ge honom mat.