Höjda lägstalöner viktigt för kvinnor

I branscher med mycket deltidsarbete, visstidsanställningar och stor personalomsättning är det större andel som går på avtalens lägstalöner. Ofta är det kvinnor. Och i Kommunal är det vanligast att timavlönade gör det. Det visar KA:s granskning av lägstalönerna i sju LO-förbund.
  Redan när Kommunal överlämnade avtalskraven till arbetsgivarna i SKL sa Kommunals avtalssekreterare Lenita Granlund att lägstalönerna är en garanti för kollektivavtalets värde. Skälet är att om man kommer in på en låg lägstalön tar det lång tid att klättra upp i lön. Låga löner bidrar med mindre summor till potten vilket gör att det blir mindre summor att fördela totalt. Därför är lägstalönen viktig för alla.

I industrins treåriga avtal höjs lägstalönerna med samma procentsats som övriga löneökningar. Det innebär i snitt höjningar med cirka två procent per år.
  – Nu är målet att vi ska lyckas med detta också i övriga avtal, säger LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson.
  För Kommunals medlemmar motsvarar en höjning med två procent ungefär 300-400 kronor på lägstalönerna.
  Samtidigt hävdar Svenskt Näringsliv att Sverige har de högsta lägstalönerna i Europa, att höjda lägstalöner hindrar nyanställningar och minskar möjligheten till löneutveckling. Handels kontrar med att det inte finns ett givet samband mellan lägstalöner och arbetslöshet.
  Facken hävdar att lägstalönerna håller uppe lönestrukturen, inte minst i kvinnodominerade branscher, och slår vakt om lägstalönerna för att hindra lönedumpning. De flesta förbunden har flera lägstalöner.
 
Ofta är det en liten andel som ligger exakt på lägstalönen, men fler som ligger i närheten av den. De förbund som har en stor andel på lägstalön har också en stor andel deltids- och visstidsanställda. Handels har tidigare räknat ut att 30-40 procent av alla anställda är nya efter ett år, det gör också att en stor andel ligger på någon av lägstalönerna. Om lägstalönerna skulle frysas skulle det betyda att löneläget skulle sjunka.
  I Kommunal är det 1,5 procent av medlemmarna som ligger i närheten av någon av avtalets två lägstalöner, som 2011 var 16 070 kronor och 17 770 kronor. Majoriteten är timavlönade. Ett annat av Kommunals krav är att alla oavsett anställningsform ska omfattas av löneavtalet. Skälet är att arbetsgivaren ofta ensidigt bestämmer lönen för de timavlönade.

Men lägstalönen är viktigt även för mansdominerade IF Metall, där genomsnittslönen i Teknikavtalet är 25 119 kronor och där 0,15 procent av medlemmarna har avtalets lägstalön på 17 517 kronor.
  – Det är en jämställdhetsfråga, säger Tomas With, IF Metall.
  Förklaringen är att det är dubbelt så många kvinnor som ligger på lägsta lönen eller i närheten av den som på avtalsområdet totalt. Ofta är det arbetsplatser med en högre andel kvinnor är genomsnittet. Statistik visar att nästan var femte som hade en låg lön för fem år sedan låg kvar i samma intervall 2012. Mer än hälften var kvinnor.