I Sverige finns idag finns tiotusentals papperslösa människor. Dessa människor lever sina liv på olika vis. Vissa jobbar och andra gömmer sig i rädsla för att bli deporterade.

Gemensamt för de alla är att rätten till sjukvård är starkt begränsad.
Lagstiftningen ger papperslösa enbart rätt till akut sjukvård och det på egen bekostnad. Definitionen av akut sjukvård är inte specificerad mer än så. Att bedöma fallen akuta eller inte åläggs i praktiken enskilda läkare.
  Detta får ödesdigra konsekvenser för patienterna i synnerhet, men också för läkare i allmänhet. Liknande fall bedöms olika beroende på sjukhus. Många gånger vägras vård vilket i längden leder till dödsfall. En groende sjukdom likt cancer anses i ett första steg inte akut. Dock leder cancer garanterat till ett akutfall efter en längre tid men då ofta alltför sent. Mörkertalet av onödiga dödsfall är många då papperslösa aldrig vågar söka sig till vårdinstanserna med risken att bli deporterade.

Att ålägga Sveriges läkarkår ansvaret att enskilt bedöma patienternas akuta behov, utan riktlinjer, är inte att ta politiskt ansvar. Att neka en människa vård bryter mot vårdprofessionens etiska kod och är även en arbetsmiljöfråga menar läkarförbundet. Rätten för papperslösa att tilldelas vård är en prioriterad fråga för vårdpersonal och fackförbund.
  Att följa läkarnas etiska kod, att sätta människans välmående i första rummet, är en linje politiken också bör följa. Inte bara liv skulle räddas utan även samvetskvalet och ångesten bland vårdpersonal skulle minska.

Sverige har en lång tradition av solidaritet. Dock är detta inte enbart en fråga om solidaritet och välvilja utan en fråga om människans lika värde. På socialdemokratiskt manér ska vi inte skilja på människor och människor utifrån vilka papper och medborgarskap de besitter. Därför är vård för papperslösa inte en fråga där Socialdemokraterna kan svara nej eller nja. Svaret på frågan för oss socialdemokrater måste vara ett tydligt ja.

Sara Björnson,
Socialdemokraterna i Göteborg, kongressombud