Sex skäl att läsa Agneta Klingspor

1. För att hon är en utmärkt betraktare. Hon rör sig i Stockholm bland grannar och hemlösa, i ett avkvinnat Norrland, i Iran under slöja och hon ser på teve. I boken ”tji fick du” sätter hon sitt känsliga finger på viktiga frågor vart än hon rör sig: objektifieringen av kvinnor, lägenhetsjakt, privatiseringar, SJ:s biljettsystem och det hon inte vill kalla kulturkrock utan ”tidskollision”. 

2. För att hon, betraktaren, alltid återger världen med sig själv som utgångspunkt: den lite äldre kvinnan, inte längre utsatt för mannens blick (på gott och ont), invandrarläraren, kulturarbetaren utan stadig inkomst, samhällsmedborgaren.

3. För att hon skriver med så många nyanser: privat, politiskt, rått och sensuellt. Hon behärskar att kasta sig tvärt från ett samtal med en man som sydde ihop sina läppar på en flyktingförläggning – till minnet av en kyss i Prag.

4. För att hon i romanen ”Pressa läpparna här” ger förståelse för varför det kan vara så svårt att lämna en man som slår.

5. För att hon på 70-talet vågade ge ut sina dagböcker. Det fick manliga kritiker att kräkas eftersom hon skrev om sitt sexliv. När jag läser dagböckerna i dag berörs jag av att de ger en ocensurerad och nära inblick i en annan kvinnas liv. En kvinna som träffar män, är rädd för att bli gravid, har problem med sina föräldrar. Tankar kring sex och förhållanden varvas med arbete på mentalsjukhus, politik och en hel del ångest. Det är mycket upprepningar – så ser ju livet ut – men orkar man börja läsa sugs man in.

6. För att det allra bästa med Klingspor finns i komprimerad form. Om du ska välja en enda bok ska du läsa den lättlästa och korta ”Går det åt helvete är jag ändå född”. Det är en underbart rolig och bitter skildring av samhället och samtiden.