Solbacken i Ystad. Bild:

– ”Nej, jag måste skriva ett mejl och göra dem glada”, tänkte jag. Just kring jul var det särskilt tungt på avdelningen, berättar Carina Ericsson.
  Carina arbetar i en resurs­enhet, på flera olika platser i kommunen, bland annat på Solbacken. Hon betonar flera gånger att hon skulle vilja ge en tårta till alla äldreboenden i kommunen, men lyfter samtidigt fram personalen på just avdelning 1-2.
  – När jag sätter mig ner under ett arbetspass här så tänker jag ofta: ”Men Gud, att de orkar detta!” Och deras bemötande mot brukarna – de är så rara, utbrister hon.
  Medan personalen plockar fram i köket sitter flera av de boende lugnt och småpratar vid borden i matrummet.
  – Vi får inte missa tårtan. Carina bjuder alla, säger en i personalen.
  – Jaså, det var ju rart av henne, utbrister en äldre kvinna.

 

 Carina Ericsson.Carina Ericsson.

Dagen till ära har man tagit fram finporslinet, men de boende är vana vid gott fika. Inte sällan bakar personalen själva.
  – Det sprider ju en behaglig doft och de äldre känner igen det. Personalen är så flitig i köket; ibland gör de fruktkräm, ”en sån där gammaldags god skånsk kräm”, lagar mat och bakar – samtidigt! Men det innebär inte att de alltid brukar baka – ibland blir det ”köbekager”, som vi säger här, säger Carina och skrattar.
  Hon berättar att personalen är noga med att arbeta efter brukarnas behov. Man har rutiner, men de kan anpassas efter den enskildes behov; alla måste inte äta frukost samtidigt och om man vill så får man äta på sitt rum i stället. Och personalen anpassar sig efter varandra.
  – De är en väl sammansvetsad grupp som har jobbat tillsammans länge. De accepterar varandra, att de tycker saker är olika jobbigt. Om någon i personalen inte känner för att leda en aktivitet så får någon annan ta över i stället.

Och mycket aktiviteter blir det, gärna utomhus när vädret tillåter. Aktiviteter som bingo, tipspromenad och boule är inte ovanliga inslag på äldreboenden, men kanske är den lugna stämningen det.
  – Man får tänka på vilken nivå man håller – det beror inte bara på de boende, utan också på oss i personalen. Vi måste tänka på hur vi pratar, menar Veronika Persson.
  Hon vill, liksom de andra undersköterskorna som arbetar denna eftermiddag, inte gärna lyfta fram att deras avdelning skulle vara bättre. Men när Carina betonar att personalen gör ett bra jobb utbrister en av de boende:
  – Då får vi ha tårta varje dag!