Stefan Jarl tar strid för godheten

Det är Stefan Jarls idé att vi ska mötas under svampen vid Stureplan i Stockholm. På den korta promenaden till ett fik i närheten möter vi mängder av välklädda män och kvinnor med portfölj i handen. Mitt ibland dem sitter tiggarna.
  – Jag minns när det var förbjudet att tigga. Polisen kom om någon satt så där. Det känns länge sedan, säger Stefan Jarl trött.
  I hans nya film Godheten är tiggarna närvarande på samma sätt som på gatan. Som en tyst påminnelse om ett förändrat samhälle.
  – Förra året fick Sverige 10 procent fler miljardärer, MILJARDÄRER. Spannet mellan de rika och de fattiga har ökat otroligt snabbt i Sverige. 

Medan vi beställer och tar ett bord pratar Stefan Jarl oavbrutet. Han har gjort film driven av sitt engagemang under hela sitt liv. Samhällsfrågor och naturfrågor dominerar i det fyrtiotal korta och långa dokumentärer han hunnit göra. I flera filmer ger han dem som finns längst ned i samhället en möjlighet att uttrycka sig själva. Så är det inte i Godheten. Filmen bygger på långa intervjuer med experter på ekonomi och samhällsvetenskap. Intervjuer som tillsammans blir ett tydligt ställningstagande för att ett jämlikt samhälle är bättre än ett ojämlikt.
  – Det här är en åsiktsfilm. När samhället sålt ut äldreomsorg, skolor och barnomsorg säljer företag dem vidare med begrepp som empati och solidaritet på en marknad. Vi har förlorat det gemensamma, säger han med både sorg och ilska i blicken.
  Trots filmens upplägg vill han inte riktigt gå med på att han själv är politisk.
  – Jag är inte det, inte partipolitisk i alla fall. Jag tycker att vi lever i en tid av de rikas revolt. De rika som varit med och byggt upp välfärden vill inte längre betala för att utslitna medelålders kvinnor ska kunna gå till läkare. Nu tar de tillbaka det de tycker är deras, säger han.

I filmen gör Thommy Berggren karikatyrer av de extremt rika. Satiriska sketcher mellan intervjuerna om bilköp i miljonklassen och om att vara värd 30 miljoner i lön.
  – De är med för att ge filmen lite humor, säger Stefan Jarl och tillägger att det finns en allvarlig anledning till dem också.
  – Filosofiskt sett så köper man sitt liv på marknaden i dag. Alla fightas med bilden av sig själv. I ett starkt konsumtionssamhälle är det mycket lättare att förlora sig själv och vilja vara som de andra när man egentligen inte vill det innerst inne, säger han.

En blick runt caféet räcker för att förstå vad han menar. Antalet äppelmärkta datorer är lika stort som de dyra telefonerna. Vid bordet bredvid sitter två tjejer i trettioårsåldern. De pratar om framtiden. Den ena har funderingar på att starta hemtjänst, eftersom det går att tjäna pengar på det utan att hon har något startkapital. Vilka som ska arbeta i företaget nämner hon inte.
  – De där uppe har förlorat kontakten med de där nere, säger Stefan Jarl och drar en parallell till vad som hände under franska revolutionen på 1700-talet.
  Enligt en omtvistad legend ska den franska drottningen Marie-Antoinette kommenterat sitt svältande folks uppror med att säga ”men om de inte har bröd kan de väl äta kakor”.
  – Även om den inte är sann så är det lik förbannat en bra och tydlig historia. Samhället har nu blivit itudelat i en underklass och en överklass.

Han menar att han ser ett stort missnöje bland vanligt folk mot sämre sjukvård, äldrevård och skolor. Ett missnöje som makthavarna, oavsett om de är bankdirektörer, socialdemokrater eller allianspolitiker inte tar till sig. Med Godheten hoppas han att han tänder en gnista hos alla missnöjda som ska leda till förändring.
  – Jag har gjort filmen för just människor som Kommunalarbetarens läsare. För att ge tillbaka lite ”guts”. Det viktigaste är nu att vi gemensamt ifrågasätter dagens utveckling mot ett allt kallare samhälle där godheten offras för girigheten.