– …hon har kräkts och mår illa säger hon. Hon larmar hela tiden och…
Undersköterskan Lotta Lundgren avbryts för andra gången i sin avrapportering. En kollega plockar upp en mobiltelefon ur fickan, trycker bort pipet och springer iväg i korridoren.

Klockan är kvart i nio på kvällen på Hammarbygårdens äldreboende i Jämjö utanför Karlskrona och Carina Johansson, Lisa Wiss och Helen Nogér ska just börja jobba. Under natten hjälper de gamla att gå på toaletten, att få i sig vätska, att lugna oron med en hand på armen och ett ”Gonatt med dig nu”. En förlamad kvinna ska varje kväll få hjälp med läggning och nattbestyr.
  Den halvtimmen är Helen Nogér ensam med 49 gamla. Då piper trygghetslarm, sänglarm, dörrlarm, en larm-matta. Alla signaler om en gammal människas behov av hjälp.
  – Det är fruktansvärt.  Man känner paniken när hela stapeln är full på skärmen, säger Carina Johansson och visar displayen som sitter i varje korridor och visar rumsnumren i rött där en brukare larmat. KA har begärt ut larmlistor som visar att det under en natt kan vara upp emot 100 larm.

 Carina Johansson, undersköterska.Carina Johansson.

Hammarbygården består av fem enheter, för en besökare ett myller av korridorer i olika riktningar på två plan. En klassas som demensenhet, avdelning orange. Det är den all uppståndelse handlade om för drygt två år sedan, när Socialstyrelsens inspektör plötsligt dök upp en natt och underkände både bemanningen och låsrutinerna. Och viktigast av allt: de boende på demensenheten fick aldrig lämnas utan uppsikt.
  Carina Johansson fnyser där hon står i korridoren på en av de andra enheterna. Hon lägger handflatan på en dörr, strax under en söt korsstygnstavla.
  – Hon som bor här är jättedement.
  Hon går vidare till nästa dörr, och nästa och pekar ut flera lägenheter där det bor demenssjuka.
  Undersköterskorna på Hammarbygården säger det som alla anställda påpekar när KA ringer runt. Varför ska en sitta fast på demensenheten när det finns demenssjuka på alla de andra enheterna också?
  – Det är så felfokuserat, säger Carina Johansson som har smitit in i tvättstugan för att vika lite kläder innan nästa larm. Hon hinner med tre kalsonger och en tröja.

Karlskrona kommun anser att man lever upp till Socialstyrelsens krav eftersom man tar in extrapersonal vid behov. Hammarbygården fick i slutet av förra året en extra anställd för att vakta en av de demenssjuka som var aggressiv.
  – Det var jätteskönt, suckar Helen Nogér.
  Nu får mannen lugnande och extrapersonalen är borta.
  Klockan närmar sig midnatt och Carina Johansson har plockat fram sin sallad i fikarummet. När vi sagt hejdå och kommit ut i korridoren hör vi en telefon som piper och skrapet efter en stol. Ute är Hammarbygården inbäddat i nysnö. Jag tänker på vad Helen svarade när jag frågade hur det var att ha en extra kollega.
  – Du mår bättre i kroppen när du vaknar. Benen är inte lika svullna och ryggen gör inte lika ont.