Det är glädjande att LO och Vänsterpartiet har så mycket gemensamt i synen på kommersialiseringen av välfärden och vilka förslag till lösningar som behövs. Det är det vi behöver om vi ska rå på kapitalintressena och kunna skapa en likvärdig och gemensamt finansierad välfärd.
  Därför är också diskussionen så viktig kring de olika förslagen för hur detta ska gå till. Genom att se förslagens olika styrkor och svagheter står vi starkare gentemot näringslivet och deras kampanj för fortsatt vinstdrift.
  I detta ska vi vara realister och lägga de förslag som vi tror ger bäst möjligheter att avkommersialisera välfärden. Inte bara sådant som ser bra ut på pappret, utan det som faktiskt går att genomföra. Om det är jag helt enig med Claes-Mikael Jonsson och Kjell Rautio från LO och det är också en utgångspunkt för vår modell.

Vänsterpartiets modell innebär att vinstintresset tas bort, men att man ändå kan ha en mångfald av aktörer att välja mellan. Genom att ge utrymme till svb-bolag eller motsvarande öppnar vi för alternativa liknande former. Vi är också mycket tydliga med att det behövs övergångsregler och att införandet av ett nytt system inte görs över en natt. Under en avgränsad övergångsperiod krävs därför särskilda lösningar, bland annat för att hindra kontraktsbrott och för att medborgarna alltid ska ha rätt till en välfärd med bra service. Vår modell är också noggrant granskad så att inga juridiska hinder finns.
  Men Jonsson och Rautio drar pragmatismen för långt. En modell där kommuner och landsting permanent ska ha möjlighet att göra undantag från reglerna mot vinstdrift är en olycklig del i övrigt mycket klokt LO-förslag. Det är skillnad på att ha övergångsregler och att skapa ett system med permanenta undantagsmöjligheter. Genom undantagen riskerar man ha kvar en stor del av det gamla systemet och dess problem.

Gunnar Andrén (FP) hör till dem som försvarar vinstintresset. I sitt debattinlägg frågar han sig vad det är för skillnad på vinster i välfärden och vinster i byggbranschen. Det enkla svaret är att det är en väldig massa skillnader. Att driva vård, omsorg och utbilda elever är helt andra typer av verksamhet än vad det är att bygga hus. Vinstintresset får olika konsekvenser och därför är det inget konstigt regelverken skiljer sig åt. En liknande fråga vore varför man ska få bygga en polisstation för vinst, men inte driva polisen för vinst. Alla som vet något om verksamheten förstår skillnaderna.
  LO:s analys av vinstintressets problem är utmärkt. Den naturliga slutsatsen av den analysen är mer resurser till välfärden och att helt avlägsna vinstintresset därifrån. Vänsterpartiet har i sin modell visat hur det låter sig göras. Frågan om vinster i välfärden kommer att bli en av de stora valfrågorna 2014 och vi ser fram emot att då arbeta tillsammans med alla andra som ser problemen med vinstintresset som drivkraft.

Ulla Andersson,
ekonomisk-politisk talesperson Vänsterpartiet