EPITAFIUM
Bär huvudet i det förgångna
mina öppnade artärer
sköljer över oblaten, jag
är ett land utan namn
jorden stumnar kring din axel
varför all denna andning?
i din skalle hissar jag flagg
den är inte vit
min strand är begränsad
[under stålet skänker man pengar]
slaggsly och röta vredgas mot bergets panna
mortlar skikt efter skikt
i solen skiner urnan likt en nyfödds hjässa
och sjöarna fortsätter tiga sig eviga