– Nu görs säkert, 30-40, kanske 50 chilenska filmer om året, berättade den chilenska regissören Dominga Sotomayor, när hon gästade Göteborgs filmfestival som har en särskild Chile-sektion i år.
  Under åren efter Pinocheteran präglades den chilenska filmen av berättelser om tiden under diktaturen. I dag ser det helt annorlunda ut, enligt Sotomayor.
  – Filmerna kanske inte är uttalat politiska längre. Men även en familjefilm kan vara politisk. En politisk film måste inte handla om Pinochet, den kan handla om vardagslivet.

Det är hennes eget festivalbidrag ett exempel på. Thursday til’ Sunday är en poetisk berättelse som utspelar sig i baksätet på en bil, där två barn åker. Föräldrarna i framsätet kör genom ett ödsligt och alienerat Chile som fladdrar förbi utanför rutorna.
  Hon tar lätt på arvet efter den mest kände chilensk filmregissören, Rául Ruiz som dog förra året.
  – Han känns för mig som en person som inte var från någon speciell ”stans”.  Den känslan delar jag. Jag får ofta frågor om hur det är att vara latinamerikansk filmskapare men jag gör film kopplad till individer och inte till en speciell plats, säger Dominga Sotomayor.

Ett stort problem för de chilenska filmregissörerna är att deras filmer har svårt att få distribution i hemlandet. Det förklarade Sotomayor och hennes regissörskollega Esteban Larraín under ett seminarium på fredagseftermiddagen, den 1 februari.

Rául Ruiz

Den överlägset mest kände chilenske filmregissören.
Han dog förra året, 70 år gammal, men hann med över 100 filmer under sin livstid.
I samband med militärkuppen 1973 flydde han till Frankrike och gjorde sina filmer främst på franska, en av de mer kända är Klimt (2006) om konstnären Gustav Klimt, med John Malkovich i huvudrollen.
Under Göteborgs filmfestival visades hans första och sista film.