Ett år av trygghet för Patrik Skog

Sakta, sakta gryr dagen till en täckande mjölkvit himmel, och en sån där isande rå kyla som får tårarna att rinna. Vi promenerar tillsammans, i Arvika, mot det som Patrik Skog vill visa: sin lycka över ett fast jobb, en lön, och en social tillhörighet. 

Det var efter en svår personlig sorg som Patrik Skog fick nog. I hela sitt liv hade han varit föremål för kortvariga åtgärder eller fått påhugg, tre månader hit eller dit.
  –Du skulle se hur mitt CV sett ut, säger han. Det fanns inte plats att lista alla ställen han varit på.
  Men situationen gjorde det mycket svårt att läka. Han saknade ro och trygghet.
  Så han skrev brev till de styrande och berättade om sin situation.
  Då gick  kommunen och Arbetsförmedlingen ihop och ordnade en tidsbegränsad anställning som vaktmästare med kontor på Gateskolan.
  – Jag har varit här sedan oktober förra året. Det är bara ett år. Men det är ett år av trygghet. Och rektorn pratar om att det kan bli förlängt.

Patrik Skog.

Utanför skolan hejar lärarna på Patrik.
  – Det här är den första arbetsplatsen jag varit med om där det varit så här tajt mellan alla som jobbar, berättar Patrik.
  Han pekar ut Gategårdens och Myrstackens förskola som ligger bakom Gateskolan och som också hör till hans och kollegan Björn Sundins arbetsområde.
  Inne i skolan, en trappa ned, sitter Björn Sundin och väntar på Patrik i vaktmästarkontoret. Han är en vänlig man i sextioårsåldern, som tidigare arbetat som lärare. I dag ska de båda hämta sopor från de olika arbetsställena och lämna på tippen. Vi beger oss till Tasegymnasiet alldeles bredvid för att hämta släpet.

Björn talar till Patrik som till en son som man behöver vara varsam med, men också som till en nyttig hantlangare. Även för Björn är det första gången relationen blivit så långvarig. Långa tider har han fått ta hand om personer som blivit anställda i åtgärder, som funnits kvar i ungefär tre månader vardera.
  Båda säger ödmjukt att de lär av varandra. Patrik har tidigare arbetat som parkarbetare och som fastighetsvaktmästare, men det är inte detsamma som att vara verksamhetsvaktmästare, som jobbet här kallas. Som vaktmästare på en skola åtgärdar man själv de problem som uppstår, och får vara mångsidig. Ingen dag är den andra lik.

För tjugo år sedan var det vanligast att varje vaktmästare hade en enda plats att ta hand om, konstaterar de.
  Den tiden är sedan länge slut. Tillsammans tar Patrik och Björn hand om inte mindre än fem olika verksamheter. De åker runt i Björns bil som kommunen ”leasar” nästan gratis av honom. På varje ställe finns en liten tavla där man kan lämna meddelande till vaktmästaren om något behöver göras.
  – Det är inte det att det är mindre arbete nuförtiden, påpekar Björn.

När man ser hur han och Patrik lassar tunga  garderober på släpet utanför Gategårdens förskola är det svårt att förstå hur Björn i perioder klarat tjänsten ensam. Lunchen för dagen intas på pizzeria Milano. Där berättar Patrik om hur bra han trivs med Björn.
  – Kemin funkar. Vi är lika musikgalna, lyssnar på allt: klassiskt, jazz, Pink Floyd och hårdrock.
  Så går dagen, i en stadig rytm av arbete, avbrott för fika, lunch och småpauser. En vanlig gråglåmig dag i Arvika, men för Patrik Skog en dag av stor lycka.
  Och utanför skolan leker barnen, trygga och uppburna av det nät av osynliga händer som får skolan att fungera.