Facklig hjälte bjöds på finfika

– Frasse, jag har utsett dig till att bli belönad med KA-tårtan för ditt otroliga fackliga arbete! säger ombudet och kollegan Marie Krantz med en högtidlig gest mot tårtan, som hon dekorerat med orden Facklig hjälte. 
  Per-Åke Fransson blinkar frågande.
  – Ja, det har ju varit en del hysch-pysch här på morgonen, skojar han. Men vad är det här, tårta?

Sen finner han sig och börjar blixtsnabbt berätta om sitt arbete med OSA-medlemmarna. De som Marie Krantz kallar ”en av våra utsatta medlemsgrupper”, som saknar de rättigheter man har vid en vanlig anställning, eftersom de är anställda i arbetsmarknadspolitiska insatser.
  Kommunen ville säga upp dem efter att de jobbat i 15-30 år. Eftersom de inte omfattas av det anställningsskydd som finns i normala fall, fick han förmå dem att gå till pressen för att sätta press på kommunen. Men allra först fick han engagera dem att gå med i facket.
  – Jag blev arg. Det här måste vi stå upp för, och visa att vi är ett fack att räkna med, tyckte jag. ”Facket gör ingenting för oss, vi är ju utslagna”, sa de. Men då förklarade jag att jag är som din advokat. Då förstod de.

Frasse är en sexbarnsfar som dominerar rummet med sin pondus. Samtidigt finns det något spjuveraktigt i de bruna ögonen. Han talar medryckande, som en tvättäkta facklig agitator.
  – Jag brinner för de här kamraterna. Alla har ett val, om man har rätt ledstjärna. Någon som tror på en. För att kunna hjälpa människor måste man känna empati.
  Han berättar solskenshistorien om en OSA-anställd kvinna som efter uppmuntran och stöd vågade ta emot uppdraget som skyddsombud, och som idag är lagbas för 10-15 personer inom en förvaltning.
  Och sen den om hur han hjälpte till att förhandla fram att ersättningen till de OSA-anställda höjdes från 12 000 kronor före skatt till 16 000 kronor.
  – Han slet så i våras. Han har gjort ett hästjobb.  Jag har sett hans engagemang och hur han kämpat. Vi behöver uppmärksamma alla fackliga hjältar ute i landet, säger kollegan Marie Krantz.