Vi var ett bra team, vi jobbade supersnabbt och effektivt och eftersom jag var så duktig, så kastade chefen åt mig ännu fler sidor att göra, som en slags belöning. Jag fick också mycket bekräftelse. Som den gången jag redigerade elva sidor med akut gallstensanfall och inte åkte in till sjukhuset förrän sista sidan var lämnad.

När jag sedan ringde till min chef från sjukhuset och berättade, så ropade han rakt ut över redaktionen:
   ”Vilken hjälte – elva sidor med akut gallstensanfall!”
   Två dagar efter operationen var jag tillbaka igen, med såren täckta med genomskinlig plast. Chefen nickade gillande. Han frågade om jag inte kunde ta ett extra skift också, och jobba på bilagan.
   ”Du är ju så bra, de behöver någon som dig.”
   Visst kunde jag jobba dubbla pass. Jag var ju superdupermedarbetaren som klarade allt.
   Men det funkade bara ett tag. Jag blev tröttare och tröttare och snart började jag göra misstag och fick kritik. Då gick någonting sönder inom mig och jag fick vad vi i dagligt tal skulle kalla för ”psykbryt”. Jag ställde mig helt enkelt och skällde ut chefen inför alla medarbetare. Och sedan började jag stortjuta.

Jag minns hur jag skämdes. Jag trodde att allt var mitt fel. Jag skämdes för att jag inte hade orkat. Jag tog på mig hela skulden själv, för att jag bröt ihop. Men så här i backspegeln ser jag att det bara var en tidsfråga innan det skulle hända. Vi vet idag att psykisk sjukdom är främsta orsaken till långtidssjukskrivningar och näst vanligaste anledningen till korttidssjukskrivningar. Vi vet också att en rimlig stressnivå och rimliga krav ger människor ökad energi och produktivitet. Att utnyttja människors vilja att vara duktiga och få beröm är således fullständigt kontraproduktivt.

Jag blev aldrig lika stresstålig igen efter det. Och jag började ifrågasätta arbetsrutinerna på den tidning jag jobbade. Till slut valde jag att hoppa av.
   I dag är jag min egen chef och är fortfarande duktig och jobbar oerhört effektivt. Men jag lägger också in träning och vilopauser i agendan – sådant som jag så väl vet att jag behöver för att må bra. Framför allt har jag numera kontroll över mina arbetsuppgifter. Det är tre saker jag önskar att alla chefer kunde ge sina anställda: Vila, träning och egen kontroll. Det tjänar vi alla på.