Hade den som utfört attentaten i Oslo den 22 juli förra året istället varit en extrem muslim, som man trodde de första timmarna, skulle knappast spaltkilometrar ägnats åt gärningsmannens själsliv.  Men nu visade det sig vara en vit norrman och då måste man ”försöka förstå”. Varför det?
  Antingen man vill det eller inte, glider det lätt över till att man normaliserar främlingsfientligheten.

Ibland påstår man att mycket tid och utrymme ägnats åt Breiviks tankevärld just för att våld högerifrån skulle vara så ovanligt.  Men det är inte sant.
  Det är högerextrema krafter som tuttat på flyktingförläggningar runt om i Sverige. Oklahoma-bombaren som sprängde sönder en federal byggnad i USA funderade i liknande banor som den norske bombmannen. 
  Av Martin Gelins bok ”Den amerikanska högern” framgår att sedan abortlagarna liberaliserades i USA har motståndare tänt eld på 175 abortkliniker, 41 bombattentat har utförts och åtta abortläkare har mördats. 
  Det är siffror som inte synts i debatten därför att gärningsmännen inte är skäggiga araber utan tillhör en till synes anständig amerikansk medelklasshöger.  

Breiviks triumf är att han har fått det som han velat.  Han var ingenting. I sig gör inte besinningslöst våld en liten människa stor.  Men genom vårt samlade pladder och psykologiserande har vi skapat nära nog en stor filosof av en enkel våldsverkare.  Det är precis så Breivik ville ha det.  Det är därför han log när domen föll.
  Tankar liknande Breiviks finns emellertid överallt och högerextremismen växer i ett Europa som präglas av massarbetslöshet och sviktande välfärd.  Ändå är det slående hur lite vi diskuterar hur myllan för mer extremism därmed oavbrutet gödslas. 

I ett radioprogram nyligen talade man i timmar om Breiviks tankar och hur demokratin hotas av detta. Men inte ett ord om hur demokratin gång på gång sätts åt sidan för att driva igenom en destruktiv europeisk krispolitik eller om det finns andra vägar att klara krisen än genom lägre arbetslöshetsersättning, sänkta löner för offentliganställda och sämre anställningstrygghet.
  Vill vi förstå extremismen krävs mer av politik och ekonomi och mindre kvasipsykologi.

Ja

… till ännu mer pengar till järnvägsunderhåll, nya linjer kan vänta.

Nej

… till att statliga myndigheter ska lära sig av delfiner.