Bröderna som gör film tillsammans

När ni var små förbjöd er far er att gå på bio, hur påverkade det ert yrkesval?
  –Det har nog inget med det att göra, men man vet ju aldrig. För honom var film lika med sex, han var rädd för det och han gjorde allt för att vi inte skulle gå på bio. Vi växte upp i en tid av frigörelse och jag tror att vår far kände det på sig och därför försökte förhindra det han var rädd för. Hans generation förstod nog inte riktigt vad som hände och har nog ännu inte riktigt förstått det heller. Men vi gick på bio i skolan och våra grannar hade teve, så vi såg ofta film hos dem.

Era första filmer var dokumentärer, vad fick er att gå över till spelfilm?
  – Det var en naturlig utveckling. Vi kände att vi började försöka få personer att säga saker som vi ville att de skulle säga.
  – Då sa vi att varför inte försöka att berätta en historia som vi vill berätta och se vad som händer. Och så hade vi en önskan att arbeta med skådespelare.

Era filmer är oftast realistiska och politiska, men också med en säregen blick för det mänskliga, hur gör ni för att kombinera det?
  – Det som intresserar oss är att prata om i dag, försöka berätta en historia som vittnar om nutiden, vad som händer. Vi väljer att beskriva personligheter som kan utforska mänskliga möjligheter, vad det innebär att vara mänsklig i olika situationer.

Vi gör den här intervjun i Ingmar Bergmans hem här på Fårö, både ni och Bergman kommer från ganska rika och välmående bakgrunder. Hur kommer det sig att ni, till skillnad från Bergman, har valt att oftast skildra människor som har det fattigt, som har det svårt?
  – Det är svårt att svara på, det är inte av ideologiska skäl, det är historierna som vi vill berätta. Det är sant att pappan i vår film ”Sonen” inte är professor, han är snickare. Kanske är det så att eftersom personerna i våra filmer inte har det materiella, så får det oss att fånga något mer spirituellt hos våra karaktärer.

Ni är bröder och har jobbat ihop ända sedan 70-talet. Tröttnar ni aldrig på varandra?
  – Vi bor inte i samma hus och vi är inte kära i samma kvinna. Då skulle det ha varit svårt. För kvinnan.