Efter en ”uppvärmning” med vice ordföranden Ulla Andersson inledde V-ledaren med att i 25 minuter drygt prata om partiets hjärtefråga: kampen mot vinster i välfärden. Sjöstedt drog stor publik och fick en hel del applåder.

Och precis som Fredrik Reinfeldt och många politiker före honom åberopade han kontakter med äldrevårdens anställda,I det här fallet öppnade han med ett brev från en undersköterska på ett äldreboende. Det är välment, men riskerar att få motsatt effekt. Att dessa kontakter är så märkvärdiga att man måste stoltsera med dem.  Att undersköterskan blir en fond som politikern använder sig av.

Men ingen kan tveka om var V står i välfärdsfrågorna. Och vad gäller vinst och riskkapital har stora delar av svenska folket åsiktsmässigt börjat närma sig V-linjen, enligt olika opinionsmätningar, liksom LO, vilket Sjöstedt nöjt framhöll i sitt tal. V vill ha en välfärd fri från ”kommersiella intressen.” Vinst ska förbjudas och etableringar endast ske efter de behov kommuner och landsting identifierar. Anställda ska ha meddelarfrihet och rätt till heltid. (Områden där alla partier numera säger ungefär samma sak, om än med olika syn på hur det ska gå till i de privat ägda företagen.)

 Precis som tidigare i Europaparlamentet är Sjöstedt påläst. Därför hade han inte behövt vara så manusbunden. Nu blev det en smula monotont och lite väl många upprepningar. Sjöstedt som deckarförfattare måste veta bättre hur man får ett manus intressant. Att V är emot privat ägande är inte någon direkt överraskning så talet hade kunnat bantas i det avsnittet. Då hade  publiken exempelvis kunnat fått höra mer om det nya V-projektet att triangulera C, samt konkurrera med MP om att bli ett grönt parti för landsbygden! Spännande! ’

Förslaget om att skapa nya jobb genom ett klimatprogram för gröna investeringar hade han också gärna fått säga mer om, liksom hur V egentligen tänker sig att Eurokrisen ska lösas. Där borde Sjöstedt ha mycket mer att säga. Inte minst om V vill vinna flera väljare.
Partier som vill göra avtryck måste också göra intryck och då krävs att våga gå utanför trygghetszonen. Det vågade Sjöstedt inte i kväll, men stora delar av  publiken verkade nöjd ändå.