Nymoderaterna M har kommit ut
Fredrik Reinfeldt, Moderatledare och statsminister kom, talade och fick artiga applåder. Som företrädare för det numera "moderna" arbetarpartiet talade han som han brukar om möten med välfärdsarbetare på arbetsplatser landet runt. Och om att alla jobb behövs.
Men det ”moderna” arbetarparti moderaterna vill vara handlade mer om att låta saker förbli som de är. Sverige är i huvudsak på rätt väg.
Det arbetande Sverige lyftes för de åhörare som trängdes i Almedalen. Reinfeldt hade rest Sverige runt och mött nattpatrullen, bussförare, räddningstjänst, tullare och polis. Man kunde nästan tro att han läst Kommunalarbetaren. (Det gör han nog inte.)
Men det där med att alla jobb behövs är det verkligen ”modernt”?. Det skulle patron på Kulla-Gullatiden också sagt. Potatisplockning är viktigt, lika viktigt som att äga godset. Snarare är det alla människor som ska känna sig behövda, och få tillfälle att göra jobb som behöver utföras! Jobb som ska bli bättre, mer utvecklande, och där en del faktiskt kan bli obehövliga.
Reinfeldt vill inte heller tillbaks till den gamla tiden, men då talar han inte om brukssamhället utan om S-samhället, ”med höga skatter och pålagor”. Fast egentligen var det väl inte så illa. Kunskaperna var högre, fler hade jobb och sjukförsäkring och a-kassa höll vad de lovade …
De viktiga budskapen i talet var:
1. Reinfeldt har kontakt med folk som arbetar och besöker deras arbetsplatser. När han inte är i Brasilien och på andra håll i världen där kriser behöver diskuteras.
2. Han har förstått att ungdomsarbetslösheten är på riktigt och vill prova att göra något liknande Löfvénmodellen från IF Metalltiden om ungdomspraktik till ett trepartsprojek, en ”jobbpakt”. Ett sådant avtal är för övrigt på väg att ta form inom exempelvis Handels och Kommunals avtalsområde. Men då utan medverkan från regeringen.
3. I övrigt var det krisen i Europa och sunda statsfinanser och Sveriges goda läge som lyftes i talet som han inte delade ut till journalisterna.
Det som inte kom fram i kvällssolen denna tisdagskväll i juli var:
Sverige är inget föregångsland längre. Vi saknar vettiga projekt för att minska den allvarliga, ökande långtidsarbetslösheten. Den som berövar människor hopp och inkomster.
Och trots att vi snart har Europas sämsta järnväg – försummad bland annat genom motstånd/ ointresse från finansministern så händer nästan ingenting nu heller i förhållande till behoven.
Vi bygger knappt 6000 lägenheter per år – var ska unga utan kontakter sätta bo?
Kunskaperna i skolan minskar, segregationen ökar, liksom arbetslöshet bland utrikes födda, även de unga. Reinfeldts påstående om att Sverige är på rätt väg med utanförskapet ter sig smått obegripligt.
Vi är just nu inte ett land som håller ihop – snarare glider vi isär.
PS: För övrigt är ordet modern – lite omodernt. DS