Ett inkluderande samhälle var den röda tråd han la ut i det 45 minuter långa talet, som åtminstone fick de trogna i publiken att applådera flitigt. Och mixen var förrädisk: En tredjedel ren högerpopulism, mixad med lika delar nationalromantik och klassisk folkhemsretorik. Även Åkesson vill tala om folkhemmet och tog till en rad Per Albinska formuleringar.

En skicklig populist som Åkesson knyter an till saker som folk känner igen sig i. Som man kan nicka instämmande åt. Men syftet är att vrida väljarna högerut. Med värdeord som vi och trygghet och folkhem vill han inkludera alla  – som har samma värdeuppfattning som han. Det handlar inte om hårfärg utan om assimilering förklarar han. Och ställer sig själv och sitt parti i opposition mot övriga partier – makteliten. Han är för folket. Men den del av publiken som inte såg ut att tänka som Åkesson eller vara födda i Sverige kände sig inte inkluderade. Men i huvudsak var det en lugn tillställning, om än med en polisiär järnring runt hela stället.

Åkesson håller på att muta in ett politiskt område, inte minst för att de andra partierna varken har en verklighetsbeskrivning eller lösningar som delar av befolkningen kan förstå och känna igen sig i.  Åkesson fronderade oväntat skarpt mot Löfven, han inser att S-ledarens uppdrag är att ta ifrån honom hans väljarunderlag.
I ett land med massarbetslöshet och växande sociala problem serverar SD-ledaren en farlig brygd. Med sina grova och förenklade lösningar på samhällets svåra problem bäddar han för en  högerpopulistisk utveckling. Hans mål är att bli tredje största parti 2014. Med det utrymme övriga partier ger honom är det dessvärre inte en helt omöjlig tanke.

Fotnot: Jag twittrar under Almedalsveckan, följ mig på http://twitter.com//livbeckstrom.