”Jag tror på ett stort mörkertal”

Katarina Bengtsson, RSO, regionalt skyddsombud, för privatanställda personliga assistenter i Västsverige:
  – Jag möter assistenterna när de redan är i trubbel. Förra året gällde det hot och våld tre gånger.

Katarina Bengtsson.

– Jag tror att det är ett stort mörkertal, många känner ett obehag i magen. Och man vet inte att man kan vända sig till facket med sådana frågor. Ofta reagerar man när tredje person, till exempel en anhörig, är hotfull. Då gör man handlingsplaner. Med brukaren är acceptansen större. Man får höra från många chefer att lite får man ta i det här jobbet, man förstår inte alltid att det man utsätts för är olagligt.

Anders Wallenius. Foto: Lars Ardarve

Anders Wallenius, huvudskyddsombud, psykiatrin, Sahlgrenska universitetssjukhuset, Göteborg:
  – Det är svårt att säga på årsbasis. Jag pratade med någon i dag och i förra veckan. Inom psykiatrin finns hot och våld. I slimmade verksamheter kan man se en ökning, men det kan vara en enskild patient som ger fler skador. Många samtal handlar om säkerheten vid nollvick. Jag är noga med att man ska dokumentera hot och om man känner sig rädd. Det kan ligga till grund för en arbetsskadeanmälan. Och det är viktigt med ett snabbt omhändertagande. Jag anser att man ska polisanmäla. Vi ska inte behöva utsättas för hot.

Åsa Muotka. Foto: Erik Holmstedt

Åsa Muotka, skyddsombud på äldreboendet Baldersgården, Luleå:
  – Det förkommer ofta att vi blir slagna eftersom vi arbetar med dementa. Vissa perioder kan det förekomma mer, särskilt om någon blir sämre. Vi pratar mycket om det och försöker att hitta nya sätt att bemöta dem på. Vi ringer demenssköterskor som kan mer än vi kan för att få hjälp. Det kan vara jättejobbigt att bli slagen, men samtidigt vad finns det att göra? Det går inte att straffa dem med polis, de är ju sjuka.