Vid runda bord i ett centralt beläget hotell ska Kommunals förtroendevalda ombud bland annat  ta beslut om budget och verksamhetsberättelse, klubba ett antal motioner och förrätta val. I går handlade det om att ersätta förste vice Tobias Baudin, som dagarna innan valts till samma uppdrag i LO.

Nu heter Kommunals förste vice Per Holmström, känd för många som förhandlande ombudsman på förbundskontoret och vald med acklamation, dvs i största enighet.
Men de ombud som tänkt sig en trivsam inledning med positiv pepp från förbundsordförande Annelie Nordström fick inte förväntningarna infriade:

Efter en tyst minut för tidigare ordförande Lillemor Arvidsson öppnade hon hårt med att tala om ”Kommunals förtroendekris”.   Förbundet är med sina drygt 500 000 medlemmar fortfarande störst. Men det hjälper föga, om anslutningsgraden på arbetsplatserna är låg, slog hon fast.  Organisationsgraden, det vill säga styrkan i att de flesta är med i facket, är det som avgör förhandlingsviljan hos arbetsgivaren och förmågan att sluta avtal.  På en del privata områden är den numera  under hälften av de anställda, och på Kommunernas och landstingens område har den sjunkit ner till 68 procent.  Hon säger:

– På de privata områdena har vi svårt att genomföra en konflikt. Det hjälper inte att vara störst om man inte är stark.
Annelie Nordström fortsätter med att berätta om den ”spark i magen” hon fick under förra årets Almedalsvecka, då en förtroendemätning gav både LO och Kommunal ett lågt betyg. Och hur andra, egna mätningar, visat att Kommunal nog upplevs som trevliga.
– Men samtidigt anses vi inte göra tillräcklig nytta. Och ju längre man är med desto mer missnöjd blir man, säger hon. Och då hjälper det inte att de medlemmar som fått hjälp är mycket nöjda. Vi har ju inte levererat till de svagaste!

Vilka bollar springer vi på? Låter vi arbetsgivaren sätta agendan för hur tiden används?  Detta behöver vi förtroendevalda fundera på, fortsatte förbundsordföranden.
Hon säger att hon ägnar mycket tid åt att fundera: Gör Kommunal rätt saker, använder vi medlemmarnas förtroende på bästa sätt? Och svaret ligger i frågan.  Hon fortsätter:
– Vad händer om vi inte klarar att hålla uppe kollektivavtalet? Som med Vega städ, anlitat av Stockholms stad. 

Vår organisation har blivit lite gnällig i krisen, tyckte förbundsordföranden. Olika delar kritiserar varandra och ägnar tid åt ”kakburksfrågor” istället för att göra det vi ska. Nu är det dags att alla drar åt samma håll, säger hon:
-Vi har organiserat om, rivit hinder, krattat och insett problemen. Men utmaningen, själva görandet återstår.  Kort sagt: Mera facklig aktion!
I dag fortsätter förbundsmötet med att diskutera bland annat organiseringsfrågan och den lönepolitiska utredningen.  Och därutanför får kommunalarna Sverige att funka, precis som vanligt.

PS Med början i moll och en final mer i dur avslutade Kommunals ordförande förbundsmötet i dag, tisdag med att räkna upp några av styrkefördelarna:  Ett medvetet grepp för att väcka probleminsikten.

Förbundets opinionsarbete och rapporter om barnomsorg på obekväm tid  har gjort intryck och satt avtryck i samhällsdebatten och beslutsfattande. Riksdagsoppositionen har sagt ja till barnomsorg på obekväm tid och MP har närmast kopierat förslagen i sina politiska program.

Antalet medlemmar har ökat flera månader i rad i år.

Allt fler visstidare och studerande går med  i facket. Och en opinionsmätning visar att inställningen till facket i stort blir mer positiv. Det går även uppåt för S, konstaterade förbundsordföranden.

– Med tanke på vår samlade kraft är jag övertygad att vi grejar förtroendekrisen, säger hon.

Fotnot: Kakburkarna som delades ut till sektionerna var ett sätt att uppmuntra till fler arbetsplatsbesök.