300 ombud, 283 motioner om allt som rör det fackliga uppdraget för lönen, jobbet, solidariteten. Foajeni Folkets hus i Stockholm är full av syster- och broderorganisationer, internationella gäster, prasslande blombuketter, journalister som letar efter smörgåsar när de redan försvunnit, karameller, kanelbullar, mingel och möten: Mycket är sig likt vid årets 27:e kongress med det tidsenliga temat Jag vill jobba!

Men som en skugga ligger den ändå där, den spruckna samordningen runt jämställdhetspotterna och striden om ordförandeposten, som delvis var en konsekvens av detta.
  Inget snack om att Karl-Petter, Kålle, Thorwaldsson är populär hos samtliga ombud och har alla förutsättningar att bli en stark och drivande företrädare för LO-medlemmarna. Han är känd av de flesta ombuden, inte minst för att han suttit ordförande på åtskilliga kongresser och klarat samtliga med sitt karakteristiskt goda humör. Och att hans tankar om uppdraget väckte deras hörbara gillande under hans korta tacktal efter valet på lördagen. Han vill täta välfärdens sprickor, bryta ryggen av långtidsarbetslösheten och få LO att växa. Ingen däremot förstås!

Att Tobias Baudin från Kommunal  och han kommer att bilda en maktbalanserande duo som borgar för framtida enighet är också självklart. Men osamordningen runt jämställdhetspotter och påföljande nomineringsprocess spillde ändå över i gårdagens stadgebeslut. Kommunal som tidigare stått bakom LO-styrelsens förslag att antalet ledamöter i styrelsen även i framtiden skulle vara 8 gick plötsligt med de mindre förbunden och röstade för att styrelsen i LO ska representeras av samtliga 14 förbund. Det hjälpte inte att IF Metalls ordförande Anders Ferbe och LO:s avgående Ulla Lindqvist  argumenterade emot. Kommunals Anders Bergström fick jubel från de små förbunden när han meddelande Kommunals ändrade uppfattning. 

Med detta ändras maktbalansen i LO-styrelsen så att de förbund som gick tillsammans med Kommunal mot IF Metall GS och Livs får mer att säga till om. Vad det betyder för framtida lönediskussioner återstår att se. Men i dagens lönepolitiska diskussion fick jämställdhetspotterna inget uttalat stöd. Kanske för att konstruktionen  av årets modell upplevts som alltför krånglig, något förra LO-ordförande Wanja Lundby-Wedin sagt vid flera tillfällen.

Redan i morgon ska jag ta mig an frågan om enigheten i LO, meddelade Kålle den församlade pressen. Såhär kan vi inte ha det, konstaterade han. Och det har han onekligen rätt i.