Stämningen var förväntansfull i  det heta eftermiddagsgasset  på anrika Götaplatsen, där S-ledare brukar avsluta sin valrörelse. Torget var knökfullt och varken blåsorkestern  eller demonstranterna hade riktigt gått klart förrän talet drog igång.

Löfven höll sig till huvudtemat på förstamajplakaten, att kunskap och arbete bygger Sverige. Inte så glamoröst kan man tycka, men applåderna var kraftiga,  det både jublades och visslades, trots frånvaron av skämt och personangrepp.  Bakom sig, på Konstmuseets fasad tronade S-rosen och LO-emblemet i rejält format, som för att säga till publiken: Facklig politisk samverkan är inget som ska varken hymlas med eller monteras ner.

I sitt halvtimmeslånga tal betonade Löfven de tre S-benen:.  1. Stabila finanser som grunden för utveckling, och del 2:  Fler och växande företag  som målet för en närings- och innovationspolitik. Löfven vill fördjupa dialogen med företag och akademin  och tillsätta ett innovationspolitsikt råd. För ett samhälle med full sysselsättning,  som samtidigt satsar på klimatomställning och gröna jobb:
  – Vi ger oss inte förrän varje arbetsför människa kan uttala de viktiga orden. Idag går jag till jobbet.

Första maj i Göteborg 2012.

Den tredje delen av S-politiken handlar om att bli anställningsbar, där Löfven lyfte det nya S-förslaget om ettutbildningskontrakt för att få unga att gå klart gymnasiet och stärka det livslånga lärandet. 
  – Vi ska göra det möjligt för varenda ung kille och tjej att tro på framtiden.

Inget publikfrieri med andra ord, inga ekonomiska utfälstelser, men Löfvens framtidsinriktade allvar slog an hos publiken, liksom hans försäkran om att en S-regering vill stärka tryggnetssystemen,  modernisera äldrevården och skolan. ”Tillsammans ska vi göra fattigdomen i Sverige till något vi bara läser om i historieböckerna”, sa Löfven och fick en kraftig applåd.

Till skillnad från Juholt talade Löfven inte om kommunalarna. Men han återknöt till Volvo där han suttit som metallordförande under krisen och känt en djup förtvivlan när han hört den långa turordningslistan på uppsagda läsas upp. Där var han bitsk och anklagade ”den moderatledda regeringen” för att ha struntat i jobben, till skillnad från andra regeringar i Europa.  

Och de många kommunalare som demonstrerade med Robert Nybergs bilder på sina plakat fick också höra att Löfven ser feminism och jämställdhet som självklara verktyg för  Sveriges framtid. Absolut varmaste applåden kom när han konstaterade att en verklig chans att utvecklas för alla innebär likvärdiga rättigheter och möjligheter och jämställdhet mellan man och kvinna.
  – Vi behöver en feministisk politik, en dolidarisk politik med ökad jämlikhet är det ekonomiskt smarta.

Löfven var tydligt berörd även när han återknöt till det förtryck han mött under sina resor i exempelvis Colombia och Sydkorea. Han berättade om Brasilien och hur facklig-pollitisk solidaritet hjälpt tidigare president Lula bygga först en fackförening och sedan ett politiskt parti som vann val.  Han sa:
  – Lula skulle aldrig kommma på tanken att säga att fackligt-politiskt arbete inte gör någon skillnad.
  Och åtminstone den här publiken verkade vara helt med på noterna.

Första maj i Göteborg 2012.

Löfven erkände också inledningsvis att han själv gått därnere och sneglat uppåt mot just den talarstol han själv intagit och drömt om att han en gång skulle stå där själv.  Inte så lite kaxigt, och en hel del av den varan kan han komma att behöva. Han säger inte heller: ”när vi vinner”, utan ”om vi vinner nästa val.”