Vänskap, kärlek och solidaritet

Min morfar Alfred Björklund klädde alltid på sig finkostymen och slipsen var perfekt knuten och så gick han med stolta steg i första majtåget. Det gjorde han varje första maj ända fram till morfars död. Bruksorten Hagfors där de flesta männen arbetade på Järnverket som en anonym massa av vita kroppar som gick in och ut genom den tunga fabriksdörren större delen av sina liv. 

Min morfars far, Carl-Johan Björklund, arbetade också på järnverket och så är det i städer som Hagfors – klassidentiteten ärvs i flera generationer. Både Carl-Johan och Alfred Björklund var också begåvade musiker och Carl-Johan Björklund var riksspelman och komponerade bland annat Hagforsvalsen och spelade fiol för arbetarna på järnverket. Min morfar ville hellre spela klassisk musik och han och hans far kom i konflikt om det stolta folkmusik arvet. Morfar var såpass begåvad att han hade kunnat blivit en framstående symfoniker, kanske rent av solist i någon fin symfoniorkester. Men det fanns inga pengar för en arbetarson från Hagfors, så han förstörde istället sina händer i järnverket.
  Musik och ett starkt, stolt och politiskt engagemang har jag fått ärva av mina manliga släktingar. Det är en arbetares plikt att engagera sig politiskt och veta vilka som tillhör överheten och vilka som det trampas på. Det var därför min morfar klädde sig i finaste kostymen på första maj: En dag att markera och visa vem man är och vad man tror på och tillsammans med andra visa överheten att oss trampar ni inte sönder utan motstånd och kamp.
  Min mormor Ingeborg Björklund lagade stora söndagsmiddagar och en helgdag som första maj var det alltid stek, sås och potatis och kokta grönsaker. Släkt och vänner samlades, diskuterade, skrattade och åt.

Det är först i vuxen ålder som jag har förstått att min mormor arbetade som städerska och att hon som de flesta kvinnor ansvarade för det dubbla arbetet – lönearbetet och det osynliga hushållsarbetet. Kvinnans dubbla roller. När mormor blev sjuk tog dock min morfar över ansvaret för hushållsarbetet och handlade, städade och lagade mat de tio sista åren av mormors liv. Min morfar dog emellertid före mormor. 
  När min mamma dog kom alla minnen av Hagfors, mormor, morfar och lägenheten på Erkens väg 8 tillbaka som en stark och vild Klarälv som brusar, dånar och lever. Min mamma var svårt psykiskt sjuk, men mormor, morfar, alla släktingar och jag själv fanns på olika sätt för mamma och ingen dömde henne för att hon var drabbad av en sådan obarmhärtig psykisk sjukdom. Man trampar aldrig på någon som ligger, den som gör så är ingen bra och reko människa. Ett annat arv som jag fått och troligen hänger allt samman: Musiken, politiken och människosynen. Är detta inte detta första maj handlar om? Att tro på ett samhälle där ingen trampas på och den som far illa ska vi bry oss om och vara rädda om?

När jag kom in på forskarutbildningen i historia sa min mamma: ”Cecilia glöm aldrig varifrån du kommer. Gå aldrig och tro att du är bättre än vanliga arbetare”. Min mamma sa dessa ord innan hon gratulerade mig och det vittnar om klassidentitetens baksida – att klass också kan bli förenat med en känsla av otillräcklighet och skuld. Det finns alltid de som har det värre, som Sonja Åkesson skrev och att alltid påminna sig om att det alltid finns andra som har det värre. Det finns något bra i att veta att människor har det svårt och att andra har det värre. Någonstans är det kanske till syvende och sist vad vänskap, kärlek och solidaritet bör handla om? Vara rädda om varandra och finnas i verklig nöd och lust? Ta strid för de som inte orkar, just för att vi vet att andra kan ha det värre än oss själva?

Jag har hamnat i lite privata svårigheter och vår gruppledare Fredric ringde spontant vår chef och fixade så att jag fick mer timmar på personliga assistent-arbetet. En man som läser Skurhinksrapporterna gav mig pengar med orden ”när jag hamnar i knipa så kan du hjälpa mig” och en mycket kär och nära vän har lånat mig pengar. I svåra tider klarar vi det mesta om vi har människor omkring oss som stöttar och hjälper till. Solidaritet, vänskap och kärlek på riktigt och dessa verkligt värdefulla värden är det första maj handlar om. Stolta röda fanor under en sårbar himmel som berättar för världen att människor kan gå tillsammans för en rättvisare och varmare värld där den som trampar och utnyttjar, inte är en hygglig och bra människa.

Vänskap, kärlek och solidaritet, må aldrig destruktiva krafter tillåtas ta ifrån oss tilltron till dessa livsnödvändiga ord som ska visa våra barn vägen in i framtiden.