Jag har dock under årens lopp mött många som anser att de inte behöver vara med i facket eller A-kassan. Och jag har mött chefer – en gång på en arbetsintervju – som försökte slå i mig att han minsann skulle vilja betala mig mer i lön, men han fick inte för facket hade bestämt vad lönen skulle vara och firman fick inte gå över den lön som stod i kollektivavtalet. Ja, eller hur. Vid en kontroll visade det sig också mycket riktigt att det var minimilönen som angavs där. Men det är alltid bekvämt att kunna skylla på en arbetstagarorganisation.

Den gången tog jag inte bladet från munnen. Det var ändå en anställningsintervju och jag behövde – och fick – jobbet. Men till alla er som inte anser er behöva facket. Skulle ni vilja leva utan det här (ett axplock av de förbättringar som facket varit med och drivit igenom):
• Allmän rösträtt.
• Fem veckors semester
• Åtta timmars arbetsdag
• Sjuklön
• Anställningsskydd

Det skulle inte jag. Men vi har ju allt detta redan. Varför då vara med i facket? För att det fortfarande finns förbättringar att göra. För att visa solidaritet. Och för att ha en stark motpart till arbetsgivarorganisationerna. De ovanstående punkterna är ingen självklarhet, och vi kan inte räkna med att det för alltid kommer att bestå. En svag fackrörelse kan inte strida för att behålla och förbättra allt detta. Så dra ditt strå till stacken du också.