Lång väg till jämställda löner

På Södersjukhuset (SÖS) i Stockholm har sektionsstyrelsen samlats för möte. Ikväll är också Kommunals ordförande Annelie Nordström här på ett av sina arbetsplatsbesök.
  – Vi sa det nyss, vi är redo att knäcka dem, säger Ann-Christine Nilsson, undersköterska.
  – Det är bra, det vill vi höra, svarar Annelie Nordström.

Den här torsdagen är speciell. Om bara några timmar kan 6 000 anställda inom handeln gå ut i strejk för kraven på jämställda löner. Det kan innebära att Kommunal ska sympatistrejka. Men hur det går vet ingen här än.
  Jämställdhetspotter har blivit den stora knäckfrågan i avtalsrörelsen. Det handlar om att ge kvinnodominerade branscher större löneökningar än mansdominerade. Kravet i år har varit 100 kronor per anställd inom avtalsområden där medellönen är lägre än 22 400 kronor. Pengarna samlas in och bildar sen en pott som kan fördelas.
  Bakgrunden är att löneskillnaderna mellan könen fortfarande är stora. Den största delen av lönegapet kan förklaras av att kvinnor och män har olika yrken, där många män jobbar är lönerna högre. Mellan några av Kommunals och Byggnads avtal skiljer det till exempel runt 6000 kronor varje månad i medellön.

Löneklyftan mellan män och kvinnor är svår att få bort. Sedan 1997 har inte mycket hänt, enligt Konjunkturinstitutet. Medlingsinstitutet däremot anser att gapet minskat något på senare år. Men när KA ber dem räkna på när arbetare har jämlika löner med nuvarande takt blir svaret – 45 år.
  Ojämlikheterna håller alltså i sig, men åsikterna går vitt isär om jämställdhetspotterna. Svenskt Näringsliv menar bland annat att de är ”vilseledande marknadsföring” eftersom även män kan få del av potten.
  Men det håller Kommunals ordförande Annelie Nordström inte med om.
  – Det behöver inte bli till alla, det är ett utrymme att fördela och det är inte bestämt vem som ska få det. Det kan bestämmas lokalt.

Per Bardh, LO.

LO kallar satsningarna ”en smärre succé”. Deras analys av utfallet av tidigare potter visar att kommunsektorn fått större löneökningar än industrin. Trots det tror organisationen inte på snabba resultat.
  – Med modellen med 100 kronor extra som LO krävt i år innebär det att det tar 30 år. Jag är inte särskild nöjd med att vi inte fick tillräckligt stor pott så att det kan gå fortare, säger Per Bardh, LO:s avtalssekreterare.
  Är det någon mening om det ändå tar så lång tid?
  –  30 år inte rimligt så vi måste hitta andra metoder också. Men om vi inte haft potter hade skillnaderna ökat.

Men enligt Konjunkturinstitutet (KI) är det osäkert om potterna fungerar. Myndighetens analys visar inte på någon succé för arbetare i privat sektor. Det som först såg ljust ut för kvinnornas löner, åts snabbt upp. Därför ser KI risker med jämställdhetspotter. Högre löneökningar än industrin kan nämligen driva upp inflationen och arbetslösheten.
  – Om det inte är effektivt är det bättre att inte vidta sådana åtgärder. Jag är lite tveksam till hur mycket man kollektivavtalsvägen kan få bort lönegapet. Om det gick hade det redan gjorts i ett land som Sverige, äger Juhana Vartiainen, forskningschef.

Vad som ska göras i stället finns idag inget givet svar på. Andra kvinnodominerade fackförbund, som Vårdförbundet och Vision, har inte heller fått bort gapet. Vårdförbundet tror inte längre att fack och arbetsgivare ensamma kan lösa detta, utan vill se politiska beslut. Men Kommunals ordförande Annelie Nordström tror fortfarande på den svenska modellen.
  – Jag är inte beredd att kasta in handduken, det finns inget annat bättre totalsystem.
  Kritiken mot att potterna är ineffektiva eller att det tar för lång tid avfärdar Annelie Nordström.
  – Vi måste utgå från hur läget är, det finns inte så många verkningsfulla verktyg, så då får man använda dem som finns. Men det hindrar inte mig från att se att det behövs fler metoder. Det är helt oacceptabelt att det skulle dröja 30 år.
  Det Annelie Nordström vill se är bland annat ett nytt lönesystem, som naturligt gör att lönen kan öka med erfarenhet och kompetensutveckling.

Martina Silivri. Foto: Agnes Stuber

Det säger hon också när hon kommit till personalrummet på akuten på SÖS. Några kommunalare har tid att sitta ned och prata.
  – Man får väl inte säga det men jag är nöjd med min lön här, däremot har sjuksyrrorna för lite, säger Martina Silivri, som jobbat ett drygt år som undersköterska här.
  Kjell Öfverberg, som är transportör, säger att han hade velat se satsningar på högre OB. Kommunals ordförande påtalar, att Svenskt Näringsliv sagt att de som jobbar inom industrin ska ha mer betalt eftersom de har mer kvalificerade jobb. De flesta håller inte med, men Kjell Öfverberg funderar kring de högre industrilönerna:
  – Ja, men de drar ju in pengar till samhället, vi kostar bara. Men vi får å andra sidan ta hand om deras arbetsskador sen, säger han.
  När samtalet är slut kollar Annelie Nordström sin telefon som ringt flera gånger. Handels har slutit avtal, strejken är avblåst. Spontant tycker hon det låter bättre än väntat, men här och nu har hon inga detaljer för en kommentar.

Nu vet vi att Handels jämställdhetspott landade på 70 kronor, det vill säga 30 kronor lägre än kravet. Kommunals avtal är inte klart när detta skrivs. Och frågan om hur lönegapet mellan kvinnor och män ska försvinna snabbare än 30 år kvarstår fortfarande.