El och vatten på Jacintas barnhem

År 2000 startade vårdbiträdet Jacinta Njoroge barnhemmet i sitt gamla hemland Kenya. Då var det bara ett enda litet hus och några få barn. Sedan har det växt för varje år, men bara lite i taget eftersom allt finansieras med gåvor.
  Till exempel invigdes biblioteksbyggnaden 2010 – men det tog ett år till att inreda och samla in böcker. Nu finns det böcker för alla åldrar, från pekböcker till vuxenböcker, på engelska och swahili.
  – Det är kul att se barnen läsa romaner. Deras ordförråd har blivit bättre, säger Jacinta.
  I somras fick barnhemmet el, och kan börja använda de datorer som folk har skänkt. Barnen gillar facebook mest, men de använder också datorerna till att söka stipendier för högre utbildning.
  Datorerna gör också administrationen lättare, och personalen behöver inte åka in till stan så ofta.

Jacinta Njoroge.

Men den allra största skillnaden är ändå vattnet. I somras hittades vatten på 96 meters djup – men det sinade. Nu har man borrat till 250 meter, och där finns vatten så det räcker och blir över.
  – Jag är överlycklig för att barnen kan tvätta sig ordentligt rena varje dag, säger Jacinta.
  Med vattnet kan man odla grönsaker så barnen får bättre mat, kanske kan man till och med sälja en del. I sommar börjar man bygga växthus – i Kenya behövs inte växthus för värmens skull, utan för att vattnet inte ska avdunsta i hettan.
  Nya hus ska det bli också, nu när man slipper köpa vatten för att blanda betong: Toaletter och duschar, och nya hus till personalen – de ska slippa bo i plåthusen, som blir iskalla på natten och olidligt heta på dagen.

Samtidigt med de stora byggplanerna har Jacinta koll på varje barns utveckling. Hon vet exakt hur det går för dem i skolan, och anstränger sig för att de ska få en bra framtid. I år går två ungdomar ut high school, nästa år fem. Jacinta försöker hitta möjligheter för alla att plugga vidare.
  – Med bara high school-utbildning får du inget jobb. Ungdomsarbetslösheten är skyhög, säger Jacinta.
  Men all utbildning kostar pengar, och den vanliga strömmen av bidrag räcker precis för att få barnhemmet att gå runt. Pengar till ungdomarnas utbildning tänker hon fixa på något annat sätt.
  – De är min familj, jag gör vad som helst för dem, säger Jacinta.