Privat vattendrift blev en mardröm

Maria Theresa Lauron är på världsvattenforumet i Marseille. Hon är från Manilla i Filippinerna.
  Hon sitter på podiet i en välfylld sal. Det gör även David Boys från ISKA, den fackliga federationen för offentliganställda i världen. De möts av applåder och uppmuntrande visslingar. Annars brukar seminarierna här vara artigt lågmälda.

Gérard Payen, Aquafed.

Nu har aktivister

, som i morgon startar ett alternativt forum, letat sig hit.
  Ett och annat burop riktas mot Gérard Payen, som sitter intill. Han företräder Aquafed, en lobbyorganisation för de privata företagen.
Han säger:
  – Det finns professionella protestmakare som vägrar att ha dialog med oss. En del av er är inte ens här.
  Han syftar bland annat på den kända aktivisten Maude Barlow, som vägrat att komma till världsvattenforumet på grund av att de privata vattenföretagens inflytande här. Forumet anordnas av World Water Council, vars ordförande tidigare varit ordförande för Marseilles vattenbolag. Bolaget ägs av multijättarna Veolia och Suez.

Det är just Suez dotterbolag Ondeo, som Maria Theresa Lauron talar om. Hon fortsätter sin berättelse:
  – Politikerna sa att vi skulle få det bättre med ett privat företag, men nu har vi de högsta taxorna i hela Sydostasien. Förra sommaren hade vi inte vatten på flera dagar. När det är som bäst har vi vatten 21 timmar om dygnet.
  Enligt henne har 600 dött på grund av infekterat vatten. Mer än 1500 arbetare inom vattenanläggningarna har förlorat sina jobb.
  På frågan om varför vattnet var så uruselt då det sköttes av offentliga sektorn svarar hon:
  – Vi hade inga pengar och vi var tvungna att privatisera. Världsbanken påstår att detta är en lyckad privatisering men för oss invånare har det bara lett till lidande.

David Boys, ISKA.

Det är en irriterad

stämning i lokalen. En del tycker att Maria Theresia Lauron har fel. Så dåligt blev det inte, tycker en annan invånare från Filippinerna. David Boys från ISKA attackerar i sin tur Gérard Payen:
  – Ni prioriterar vinst, inte välfärd och miljö, men ni har fått en växande allmän opinion emot er, säger han.
  Som bevis nämner han bland annat Italien, där medborgarna röstat mot att vatten ska privatiseras.
  Hans ord följs av ytterligare applåder.
  Gérard Payen påpekar att det inte bara är privata företag som gör vinst. Det gör även offentliga vattenbolag.
  – Utan pengar blir det inget vatten, säger han vilket orsakar spridda, om än lågmälda burop.
  – Det är dessutom inte vi utan staten/kommunen som brukar sätta vattentaxorna, fortsätter han.

På frågan vad han har att säga till dem som protesterar svarar han:
  – Låt oss ha en dialog. Sluta med polemiken. Låt oss prata om vad vi ska göra för alla dem som är utan vatten och toaletter.
  Forumet är en dyr historia, som den offentliga sektorn får vara med och betala, enligt David Boys. Bara inträdesavgiften för deltagarna är över 5 000 kronor.
  – Vi har många medlemmar inom ISKA som skulle vilja vara här, men har inte råd.
  Mest oroad är han för det allt ökande intresset som finns hos multijättar som Shell, Nestlé och Coca Cola.
  – De har ett extremt stort inflytande i frågor som rör vattenresurser, inte minst på världsvattenforumet, säger han.
  Representanter från dem tillhör topptalarna på forumet.
– Även vi måste också ha något att säga till om, anser David Boys. Och det fick han, åtminstone här inne.