När hon sökte till lärarutbildningen, fick hon nej med den egendomliga motiveringen att hon var överkvalificerad. Hennes pappa, handlaren pressad av 20- och 30-talets ekonomiska depression, tyckte att det var hennes bror det skulle satsas på.

Alltså gick hon några år som extra hembiträde hemma, trots att hon säkert kunnat blir forskare, i kvantkemi eller antikens arkitektur. Till slut räddades hon in i den offentliga sektorn via gratis vidareutbildning inom posten.

Där träffade hon min pappa. Hon blev postexpeditör, långt under hennes kapacitetsnivå. Sedan kom min syster och jag. And the rest is history, som det heter i amerikanska dramadokumentärer.

Men ändå inte. För som någon tänkare sagt upprepas historien, först som tragedi, sedan som fars. Fast de miljontals unga arbetslösa i Grekland, Spanien, Portugal och Italien kan antagligen hålla sig för skratt, för i de flesta av dessa länder är varannan ung utan arbete.  
När nationalstaterna de tillhör nu faller sönder under eurokrisen, tvingas byggnadsarbetare, sjukvårdanställda och migranter ut i långtidsarbetslöshet, tillsammans med unga akademiker som bara får tillfälliga svartjobb på några veckor, ofta i slutändan utan lön.
Denna stora grupp av människor med inga eller osäkra anställningar kallas ofta för prekariatet, efter det engelska ordet precarious, som betyder osäkerhet. I Rebecka Bohlins utmärkta reportagebok ”De osynliga” beskrivs vad allt snävare livschanser betyder för de unga i Europa.

Men här hemma ser vi liknande problem inom Kommunal, Handels och Hotell och restaurang – inhyrda via skumma bemanningsföretag, ofrivilliga deltider, papperslösa och arbetskraftsinvandrare på arbetsgivarnas nåde.

Att hitta långsiktiga och riktiga anställningar för de unga är arbetarrörelsens viktigaste uppgift under 2010-talet, menar en brittisk statsvetare. Utan trygga jobb ökar annars risken för att de dras in i högerextremism. Och med stora nedskärningar av offentliga arbetstillfällen kan talangfulla unga i dag inte heller – som min mamma på sin tid – räddas in i jobb på posten.

JA
Till skattelättnader för företagens forskning och utveckling.

NEJ
Till europakten.