I dag är det alla hjärtans dag. I Malmö passar Kommunal  på att börja dela ut hjärtan till kommunens visstidsanställda kommunalare. Det är några stycken, närmare bestämt 3 685 barnskötare, undersköterskor och vårdbiträden. Här är andelen osäkra anställningar hela 44 procent.

Allt fler på den svenska arbetsmarknaden har visstidsanställningar – olika former av vikariat och projektanställningar – och en betydande andel av alla visstidsanställda är kvinnor. Det handlar om allt från springvikarier till timmisar, projektanställda och andra. På tio år har de blivit 40 000 fler. År 2010 var antalet visstidsanställda kvinnor 70 000 fler än antalet visstidsanställda män på hela arbetsmarknaden.
Otrygga kvinnojobb värderas dessutom lägre än otrygga mansjobb:
En undersköterska tjänar 2 600 kr mindre än en verkstadsarbetare, en socialsekreterare 12 000 kr mindre än en IT-konsult. Den systematiska nedvärderingen av yrken som domineras av kivnnor ger stora hål i plånboken, i snitt 4 600 kr varje månad. Det skrev fem förbundsordföranden, varav Kommunal är ett, i en gemensam debattartikel, under rubriken ”Här är sju punkter för ett Sverige med rättvisa löner.”

I dag får de svar av Svante Nycander, statsvetare och författare bland annat till en bok om makten över den svenska arbetsmarknaden, Under rubriken ”Industriarbetare ska tjäna mer”  argumenterar han för att industrijobben ska betalas bättre än likvärdiga yrken i offentliga sektorn:

Manligt dominerad industrisektor är mer otrygg än den kvinnligt dominerade ”skyddade” sektorn, hävdar han. Svante Nycander tar även krisen under 1990-talet som exempel. ”Då var omkring 20 procent av metallarna arbetslösa. Otryggheten måste vägas in när man jämför löner i olika sektorer.” Han ställer det som motsats till tryggheten i den ”kvinnodominerade skyddade sektorn” och menar att fördelarna för kvinnosektorn gör att löneskillnaderna motiverade.

Man häpnar. Inte minst för att Nycander bortser från hur samma kris sargade den offentliga sektorn. 400 000 jobb skars bort därifrån under 90-talet, neddragningarna skapade sår som ännu inte läkt. Något särskilt kvinnoskydd vecklades inte ut.
Industrins män har definitivt otrygga jobb i meningen att deras branscher är utsatta för stenhård konkurrens från omvärlden.

Bemanningsbranschen har tagit stora kliv in även på verkstadsgolvet, vilket skapar A och B-lag på arbetsplatserna. Ingen missunnar jobbarna där trygghet! Samtidigt är de flesta fortfarande anställda på heltid, något offentliga sektorns kommunalare fortfarande drömmer om.
Kvinnodominerade jobb i offentlig sektor med  likvärdiga kvalifikationer betalas med cirka 85 procent av vad manligt dominerade sektorer får. Och: Kommunens kaka är varken stor eller särskilt trygg. Några fakta:

Ungefär 30 procent av kommunalarna i kommuner och landsting jobbar visstid. Andelen ökar. Tre av fyra visstidsanställda inom Kommunals område är kvinnor.  
En visstidsanställd har i snitt 12 procent lägre grundlön än heltidsarbetaren.  I faktisk lön tjänar de 56 procent mindre, eftersom de oftast arbetar deltid.
Så många jobbar ofrivillig deltid att det skulle kunna skapa 500 000 heltidsjobb, enligt Kommunal.  

Visstidsanställningar kan pågå i åratal. De utgör arbetsmarknadens stora B-lag och ramlar ofta genom trygghetssystemets grova nät med sämre pension, a-kassa och försäkringsskydd. Det visar KA:s stora granskning.
Att vara visstidsanställd innebär svårigheter att planera. Hälften av de timavlönade visstidsanställda på hela arbetsmarknaden uppger i Kommunals rapport Ständigt Standby, att de får veta när de ska jobba mindre än en vecka innan. Var tionde man och var femte kvinna uppger att deras beslut om att skaffa barn påverkas av anställningsformen.

Sju av tio visstidsanställda på hela arbetsmarknaden vill ha en tillsvidareanställning med månadslön.
Eva Glimhet, ordförande i sektion 4 Kommunal Malmö  skriver i ett inlägg:
”Värst är den ekonomiska osäkerheten och att man inte törs säga ifrån när något är fel. Det måste bli ett slut på att hela familjer och enskilda personer lever i en osäker tillvaro år ut och år in på grund av de otrygga anställningarna. Allt annat är oanständigt.”

Otryggheten har många ansikten. Att industrins män har en utsatt arbetsmarknad  är inget argument för att offentlig sektors kvinnor med lika otrygga jobb ska dubbelbestraffas och även få sämre löner. Likvärdiga jobb ska ha likvärdig värdering, oavsett vilken bransch man jobbar i. Så enkelt är det.