Svårt att veta om privatiseringar lett till förbättringar

I början av 1990-talet arbetade omkring två procent av de anställda på fristående förskolor. 18 år senare hade andelen vuxit till 18 procent. Samtidigt har andelen barn som går i förskolor som drivs i enskild regi ökat, i dag är de närmare 90 000. Trenden är också att de små kooperativen blir färre och de stora bolagen, som Pysslingen och Vittra, fler.

Men vad förändringarna innebär är höljt i dunkel. Politikerna som drivit på utvecklingen har velat se en ökad kvalitet och effektivitet, och har trott på att konkurrens är bästa vägen dit. Om det verkligen blivit så går dock inte att ta reda på.
– Vi kan varken säga bu eller bä. Vi har sökt med ljus och lykta efter svar, men inte kommit så jättelångt, säger Eva Mörk, professor i nationalekonomi vid Uppsala universitet.

Eva Mörk är en av två nationalekonomer som på uppdrag av Studieförbundet näringsliv och samhälle (SNS) försökt ta reda på vad konkurrensutsättningen av förskolan lett till. Har det blivit som förespråkarna velat – bättre kvalitet och lägre kostnader? Eller är det snarare så att ojämlikheten ökat, och att vinst går före kvaliteten, som andra befarat?

Forskarna har vänt och vridit på den statistik som finns för att få svar. Det handlar om bland annat kostnader, storlek på barngrupper och personaltäthet.  Genomgången visar bland annat att det är mycket stora skillnader i hur vanligt det är med fristående förskolor. I moderatstyrda Täby norr om Stockholm går nästan alla barn i fristående förskola. Det gäller bara ungefär åtta procent av barnen i en genomsnittskommun.
– Fristående förskolor är ett fenomen i storstäder och i förortskommuner. Det är mindre vanligt i små samhällen, säger Eva Mörk.

Det är vanligare att kommuner med socialdemokratisk majoritet saknar fristående förskolor. Dessutom får dessa kommuner in mindre pengar från sina invånare i skatt. Men antalet kommuner som helt saknar alternativ till den kommunala barnomsorgen blir färre. Mellan 1998 och 2010 minskade de från 75 till 53 stycken.

Det är positivt menar de som anser att privata alternativ ger ökad valfrihet, och i förlängningen bättre kvalitet. I den bästa av världar ska sämre verksamheter överges av föräldrarna och tvingas bli bättre eller läggas ned. Men man vet heller inte om det finns en reell valfrihet, eftersom det också saknas information om kötider.
– Om det är lång kö till en viss förskola, kan föräldrar inte helt fritt välja den utan får ha sitt barn på en annan förskola. Och om en skola får lov att stänga, vad händer med de barnen? Vi vet inte, säger Eva Mörk.

Det största problemet är enligt henne att det saknas ett nationellt register över vilken typ av barnomsorg barn går i. Något som Skolverket är medvetna om.
– Det ingår inte i den officiella statistiken som regeringen kräver att vi ska ha. Vi har inget register med barnens personnummer som vi sedan kan följa, såsom vi kan göra med skolelever, säger Åsa Nordström, statistiker på Skolverket.  

Med hjälp av uppgifterna om skolelever kan Skolverket se till exempel hur val av skola och utbildningsnivån hos föräldrarna påverkar barnens skolgång. Men hur valet av förskola påverkar går alltså inte att ta reda på.
Det innebär att man vet väldigt lite om kvaliteten i förskolan, oavsett om den är kommunal eller privat. Det görs heller inga tester på förskolebarn för att se vad de lärt sig.

Det har tidigare att gjorts enkäter till föräldrar som visat att det till exempel är vanligare att barn till ensamstående går i kommunala förskolor. Men den senaste är från 2005, och hur föräldrar väljer i dag vet man inte.
– Det är en stor och dyr undersökning som vi inte gjort sen dess, säger Åsa Nordström på Skolverket.

Det går att mäta personaltäthet och storleken på barngrupperna som ett mått på kvalitet, men här är forskarnas slutsats att skillnaderna är mycket små.
På en punkt skiljer det sig dock. En större andel av personalen saknar utbildning för att arbeta med barn i de fristående förskolorna. 10,5 procent jämfört med 3,6 procent i den kommunala barnomsorgen.  Det har KA också skrivit om tidigare. Det är även färre som har förskolelärarutbildning i de privata förskolorna.  Det tycks också som att andelen som arbetar deltid är större. Forskarna skriver att det är möjligt att de fristående förskolorna därför kan driva verksamheterna billigare. 

Men om det förhåller sig så vet de inte, inte heller om det innebär sämre barnomsorg.
– Vi vet väldigt lite och det viktigaste är nu att det görs uppföljningar och granskningar. Det mest intressanta är inte om det är privat eller kommunalt, utan vilken kvalitet det är. Förskolan är grunden för barns framtida utveckling, och det kan drabba dem hårt om den inte är bra, säger professor Eva Mörk.

Fotnot: Kartläggningen av förskolan finns i rapporten Konkurrensens konsekvenser, och kan laddas ned här.
Färskare siffror om personaltäthet och personalens utbildning finns på www.skolverket.se