Kamp mot kvinnolöner även 2012!
Den stod där i hyllan på bensinmacken, filmen flickorna i Dagenham. Inga betyg, den har inte gått på bio, men berättelsen om kvinnornas strejk på Ford Motor i 1960-talets England utlovades vara "årets feelgodfilm". Och det stämmer på många sätt:
Filmen, byggd på verkliga händelser, följer bilsätessömmerskan Rita och hennes kvinnliga arbetskamrater i den första strejken emot fabrikens kvinnolöner, en konflikt som skakade både Ford och det mansdominerade bilarbetarfacket – och som är avgörande för jämställdheten i dag. Vi får se den beslutsamma och orädda Rita leda fajten, både i familjen och i facket, som är berett att vika sig för Ford och gå emot kvinnornas lönekrav. Det är inte utan att man tänker på det som händer här mellan facken som vill utjämna mellan kvinnor och män och de förbund som anser att den manligt dominerade industrin ska fortsätta att gå före och tjäna mer. Det var fel på 1960-talet och är lika fel i dag.
Vi lever i en värld med växande klyftor. Den ena rapporten efter den andra , från SNS, SCB, OECD, berättar samma sak: De rika drar ifrån, samtidigt som just detta skapar den osäkra ekonomi som bidragit till finanskrisen. Sverige glider isär. De 10 procenten rikaste har ökat inkomsterna med i snitt 63 procent på 20 år. De med lägst inkomst har fått 1,7 procent. Och Sverige är ett av de länder där ojämlikheten vuxit mest under 2000-talet. Om detta tiger Fredrik Reinfeldt när han påstår sig värna ett samhälle som håller ihop. Snarare är vårt samhälle allt mer instabilt. Våldet i Malmö och Göteborg är några tecken på hur skadlig ojämlikheten är i ett samhälle och hur den drabbar alla, inte bara de fattiga.
Men kanske håller något på att hända. Den brittiska ledande affärstidningen Financial Times skriver: Stora klyftor leder till instabilitet, våld och skadar ett lands konkurrenskraft: Den utnämner jämlikheten till en av de stora frågorna 2012: ”Vår fredliga samexistens med ojämlikheten kommer att ta slut. Kraven och löftena att bekämpa den kommer att bli kraftigare och mer vitt spridda än de har varit sen slutet av kalla kriget.” (Översatt i Aftonbladet 12/01/04.)
Striden i Dagenham utspelades i ett land styrt av Labour med starka, stridslystna fack. Sverige har andra traditioner och har fått kraft i kompromisser och samarbeten, men också via strejk. Om ökad jämlikhet är mottot för detta år, så finns det hopp även för kommunalarnas lönekamp. Flickorna i Dagenham visar vägen även i dag.