Bara hälften av svenskarna som bara har en grundskole- eller folkskoleutbildning får bidrag för att träna på arbetstid, jämfört med de som har en högskoleutbildning. De med gymnasie- eller yrkesutbildning ligger däremellan. Det visar siffror från både den privata och offentliga sektorn. Lena Jonasson Fischer blir inte förvånad.
− Inte ett dugg. Det här tycker jag redan att vi vet, säger hon.

Det är också en skillnad beroende på vilken position man har på jobbet. Fyra av tio av de som definierar sig som medarbetare får bidrag för att träna på arbetstid, medan hälften av företagsledningen får det. När det gäller mellanchefer är siffran 45,6 procent.
− Jag tycker att det är en orättvisa. Det är samma som med kompetensutveckling, säger Lena Jonasson Fischer.

Hon menar att problemet är att arbetsgivarna inte förstått vikten av träning och hur det kan förebygga sjukskrivningar. Det saknas tillräckligt mycket forskning.
− Det tar tid och det behövs många studier för att få arbetstagaren att inse det här, säger Lena Jonasson Fischer.

Det är också en fråga som är svår att prioritera i avtalsförhandlingar. Det skulle bli alldeles för dyrt att förhandla fram och många medlemmar är inte beredda att låta träning på arbetstid gå före en löneökning, menar Lena Jonasson Fischer. Det bästa är om arbetsgivaren själv tar initiativet. ?− Det handlar om att varje lokal arbetsgivare själv kan välja att bry sig och visa en god vilja att vara rädd om personalen. Det är klart att vi ska ha träning på arbetstid, säger hon.