Med en nostalgisk nyfikenhet reser Mikael Timm till den amerikanska södern, närmare bestämt Mississippi och Louisiana, för att upptäcka platserna där bluesen uppstod och där stora författare som Mark Twain och William Faulkner inspirerats.
Det är en längtan om en svunnen tid som fört honom dit och det tror jag att många kan känna igen sig i. Trots en brutal historia av slaveri och rasism finns det något som fascinerat med Södern: de stora fälten, den mäktiga Mississippifloden, de trånga bluesklubbarna och medborgarrättsrörelsens kamp.
Men i jakt på historien möter Mikael Timm en del av USA som tycks ha glömts bort. En del som är fattig, nedgången och glesbefolkad. Till och med naturen har förändrats. Det blir svårt att möta historien genom nutidens ögon, och kanske gör sig Södern bättre i fantasin hemma i Sverige.
Med självinsikt, ödmjukhet och humor beskriver Timm sin besvikelse och håller sig borta från att försöka tvinga fram romantiska bilder av något som inte går att se. I stället blir det en intressant inblick i hur delar av USA faktiskt ser ut i dag, med detaljerade miljöbeskrivningar. I jämförelse lyfts historiska fakta fram.
Samtidigt handlar boken om att resa och fantisera. Alla har vi nog platser som vi drömmer om, som kanske inte är så spännande när vi väl upplever dem. Därmed blir det en intressant bok, framför allt för oss som har vissa bilder av Södern i huvudet och kan känna igen oss i författarens tankar.
För andra är den kanske inte lika givande. Och det hade varit kul med lite fler intervjuer, för det är när invånarna själva får komma till tals som det blir bäst.
