Det enda som i dag tycks betyda något är vad som kan säljas, inte vad för slags insats man kan göra för människor. En person kan bli finansiell förlorare genom att ägna hela sitt liv åt att bry sig om och vårda människor.

Snabbt och effektivt försvaras de nyliberala idéerna som handlar om privatisering av skola, vård och omsorg, avregleringar och nedskärningar av välfärdsstaten; ett förfaringssätt som skapar massarbetslöshet, fattigdom och hälsoproblem. Trots att vi ser och upplever konsekvenserna av rådande system, påstår politiker med flera att privatisering, avreglering och fler nedskärningar av välfärden måste till. Tumskruvarna för folket måste dras åt ytterligare. Själv sitter beslutsfattare i orubbat bo!

Genom en allt mer centraliserad politik och ekonomi försöker de övertala oss att det är det bästa som kan ske för ekonomin, välfärden och folket. Med mer central styrning blir det färre som styr, men ”dårhusets” förvaltare är desamma. Dagens teori som rättfärdigar ekonomiska tillväxtens egoism lyder: Om de rika tillåts att utnyttja oss alla andra så att de blir allt rikare, kommer det välstånd som uppstår i samhällets toppskikt att sippra ner till massorna. De redan utsatta får lov att överleva på de smulor som faller från den rika mannens och kvinnans bord. En enda sats säger vad denna teori handlar om!

Krister Lind, Fors