Men precis som många andra är hon chockad över de avslöjanden som nu har uppmärksammat vanvården på äldreboenden som drivs av Carema. Hon förstår inte varför några få människor ska tjäna stora pengar på gamla människor som inte kan försvara sina rättigheter.

Omorganisationen sägs dels ge de gamla större möjligheter att välja äldreboende, dels öka effektiviteten i omsorgen. Men äldreomsorg är inte någon enkel tjänst att köpa. Valfriheten är inte särskilt mycket värd om man inte kan skaffa sig ordentlig information om det man ska köpa. Det finns inte heller så stora effektivitetsvinster att hämta hem i en verksamhet där kvaliteten i så hög grad bestäms av tillgången på personal.
Nu har vi kommit till en punkt där vi måste bestämma oss. Antingen värnar vi om vår gemensamt finansierade äldreomsorg och ser till att alla gamla får den omsorg de behöver. Eller också lägger vi tillbaka ansvaret där det en gång låg d v s på familjerna.

Om vi väljer det första alternativet finns en hel del att ta itu med i den gemensamma omsorgen; platsbristen i särskilda boenden och den snåla tilldelningen av hemtjänst, personalrekryteringen till ett slitsamt och dåligt betalt jobb för att bara ta några exempel. Även om vi kanske inte ska oroa oss alltför mycket över att andelen äldre i befolkningen ökar, är det ändå uppenbart att kapaciteten i äldreomsorgen måste öka. En anständig äldreomsorg kommer att kosta pengar och skattehöjningar blir oundvikliga.  

Om vi väljer det andra alternativet tvingas makar, barn (de flesta kvinnor) träda in. Vem ska annars handla, städa, passa dag som natt och sköta de gamlas personliga hygien när de inte själva längre förmår? De familjer som har råd kan naturligtvis köpa sig fria från detta ansvar. Detta kallas guldkant. De gamla som varken har anhöriga eller pengar, ja vad ska de ta sig till?
Det är politikernas ansvar att lägga fram alternativen. Vem befriar mig från omsorgen om föräldrar den dag de behöver hjälp med allt? Vem befriar mina föräldrar från förödmjukelsen att vara beroende av mig?

JA
till alla människor som hjälpte och fortsätter hjälpa till vid jordbävningen i kurdiska staden Wan. 

NEJ
till vanvård och vinstintresse på bekostnad av människors liv.