Hemmafrudröm med regeringsstöd
"Nästan hälften av Sveriges mammor vill vara hemmafruar." Nyheten trumpetades ut efter att en sajt frågat sina medlemmar: kvinnor med barn under 18 år. Men intresset visade sig vara lika stort hos de män som Aftonbladet.se frågade några dagar senare.
Med tanke på att endast de engagerade svarar på nätfrågor och att bortfallet var jättestort, är det ingen vetenskaplig sanning bakom hemmafrulängtan. Undersökningen har med rätta sågats. Däremot sätter den fingret på något viktigt:
l De förhandlingar vi har vid köksbordet spelar roll för hur vi får det med lönen, jobbet och jämställdheten.
l Familjepolitik och försäkringar påverkar ideal och drömmar lika mycket som lyxiga Hollywoodfruar.
Att vara hemarbetare kan verka soft , en Solsidetillvaro med touch av Maria Montazamis liv med tofs-shopping och vänninnepartyn. (Även om hon de facto är en businesskvinna, som slår mynt av bilden av sig själv.) Och vem vill inte ha det så ibland, när arbetsdagen känns oändlig, tiden med barnen alltför kort och hushållsjobbet hopar sig. Ibland bor det en hemmafru i oss alla. Men politiken ska inte medverka till att jämställdheten kliver bakåt.
Statsminister Fredrik Reinfeldt (M) tog i SVT:s Aktuellt avstånd från hemmafrudrömmarna, som han menade utlösts av falska ideal i tevesåpor. Där har han en poäng.
Men varför är då hemmafrun uppbackad av regeringens vårdnadsbidrag?
Och som Anna Laestadius Larsson konstaterade i Svd 11/10/28: Regeringen har sett till att Försäkringskassan inte längre ska verka för jämställt uttag av föräldraledigheten. Allianskamraten FP har röstat ner förslag om en tredje pappamånad. Och Centerpartiet öppnar för att ta bort pappamånaderna helt! Undra på att även männen längtar hem!
Även fackliga avtal kan bidra till ojämställdhet. De håller fast en ojämn fördelning av föräldraledigheten, visar KA:s granskning. Pappor får mycket sämre föräldratillägg än mammor och det sätter normen för hur länge pappan förväntas vara hemma.
Den som får barn inser ofta att förhållandet som tidigare varit på lika villkor hamnar i obalans. Oavlönat hemmajobb och deltid blir kvinnornas lott. Övertid, försörjningspress och dålig barnkontakt männens. Barn som vill vara med både mamma och pappa förlorar också på dessa ”frivilliga” val.
Skaffa dej en egen inkomst, bli inte beroende av din man, var ett av få råd jag fick av min mamma. Nog är det konstigt att det känns mer brännande aktuellt än någonsin.