Barnfattigdomens blinda fläck
Som de flesta andra journalister och politiker var jag i Almedalen i somras, och en av de frågor som debatterades hårdast var den om barnfattigdomen.
Det är utmärkt på flera sätt.
Få saker är så stötande i det moderna samhället som det faktum att många barn växer upp under omständigheter som gör det svårare för dem att klara sig ekonomiskt och socialt senare i livet. Vuxna kan leva med olika lön, förmögenhet och utvecklas olika. Men barn ska ha lika chanser; det är en av grundpelarna i både liberalismen och socialismen. De enda som kan invända något är de djupt konservativa, men några sådana finns det knappt i Sverige 2011.
Enligt Rädda Barnen var det drygt 200 000 barn som levde i fattigdom under 2010.
Alla partier och debattörer verkar överens om att detta är ett problem, men det är en enighet på ytan.
Under ett seminarium i Almedalen berättade Ann Kindberg Batra, Moderaternas gruppledare i riksdagen, om jobbskatteavdraget som den stora lösningen på barnfattigdomen. Jobbskatteavdraget skulle både ge höjd sysselsättning och mer pengar i plånboken för de familjer som lever under ekonomiskt knappa omständigheter.
Det är en väldigt begränsad syn på problemet. I själva verket är det en barnfattigdomens blinda fläck.
Det är visserligen sant att sysselsättningen ökat under de senaste åren, men det är lika sant att över 350 000 människor går arbetslösa i dagens Sverige. Och ingen tror att den siffran kommer bli dramatiskt lägre under de närmaste åren.
Rädda Barnen visade tidigare i år att familjepolitiken (barnbidrag, underhållsbidrag, försäkringar med mera) inte längre har samma fattigdomsutjämnande funktion som tidigare. Barnombudsmannen, BO, har dragit liknande slutsatser. I sin blogg skriver BO Fredrik Malmberg att ”om den utvecklingen tillåts fortsätta utan att kraftfulla kompensatoriska åtgärder sätts in riskerar barnfattigdomen att bli betydligt farligare.”
Nu skulle någon regeringsföreträdare säkert invända att bidrag är en förlegad vänsterlinje. Men Malmberg är gammal folkpartipolitiker och absolut inte någon vänsterdebattör. Dessutom måste den som gör en sådan invändning kunna relatera till sanningen: Sverige har i?dag sämre instrument för att handskas med barnfattigdom. Välfärden har rullats tillbaka och receptet med jobbskatteavdrag är för trubbigt, och gynnar dessutom bara de som har jobb.
Jag hoppas verkligen att socialdemokratin, trots den senaste tiden väldiga turbulens, orkar hålla fast vi den här frågan. Det handlar trots allt om det moderna samhällets självrespekt.
JA
Höstfärger.
NEJ
Kvittoaffärer.