Samling på småbarnsavdelningen Myran
Jag anser mig ha ett mycket ansvarsfyllt arbete som barnskötare där mitt uppdrag är att ge de små en lärorik och glädjefull tid på vår förskola. Med en medveten "röd tråd" utövar jag min kompetens på ett pedagogiskt arbetssätt.
• Sagor i 3-D, flanosagor, böcker mm
• Sånger av alla de slag
• Ramsor
• Kroppen
• Alla 5 sinnen (se, höra, känna, lukta, smaka)
Jag vill ge Er läsare en presentation av hur min morgonsamling ser ut och vad jag gör tillsammans med barnen för att utveckla språk, matematik, teknik, naturvetenskap och social kompetens.
En lärorik aktivitet i en barngrupp där barnen stimuleras att använda sina färdigheter och utvecklas ytterligare på ett roligt sätt efter sina förutsättningar.
För att få maximal fokus på ”leklärandet” håller vi till i ett rum med stängd dörr. Det är ett bra sätt att ta bort alla störande ljud utifrån. I rummet är jag den enda vuxna som barnen behöver ha fokus på.
Nu till samlingen: Älgen Åke och Nalle De är våra vänner som är mjuka och sköna. Åke är en handdocka. Nalle är en vanlig nalle med en blå kostym på sig. Nalle har en egen liten järnstol som han oftast sitter i, om han inte ”dansar, hoppar, springer eller står när jag håller honom så”!
När alla har satt sig på sina ”prickar” på golvet, sjunger vi tillsammans, en godmorgonsång. Prickar som vi sitter på har en egen figur, en figur som man känner igen, med sitt eget för- och efternamn under.
Tänk er, ett eget namn i skrift!
Tillsammans blir vi en cirkel när vi satt oss. Alla blir nämnda med sitt namn i sången. Det känns härligt att få höra sitt eget namn och samtidigt få en klapp på kinden av Åke som har så mjuka klövar! Åke berättar sedan om de barn som är lediga eller sjuka och så räknar vi tillsammans hur många vi är idag. Ibland räcker inte alla fingrarna till. Då får vi hjälpas åt och ta till kompisens fingrar bredvid och räkna. Som mest kommer vi upp till tolv fingrar och de är många fingrar. Åke brukar ofta ligga under Nalles stol när han räknat färdigt. Åke älskar samlingar!
På golvet bredvid Nalle och Åke står en pilkorg med flera antal burkar. Burkar med en egen ”aktivitet” i som jag plockat i före samlingen. Jag tar fram en burk och ruskar försiktigt, vi lyssnar om det låter. Det kan låta eller vara alldeles tyst. Jag öppnar burkens lock med inlevelse och med en stor spänning, och vips så tittar en spindel fram! Spindeln som bor i burken heter Imse Vimse och kan klättra upp för sin egen spindeltråd. Imse Vimse skickar jag runt så var och en av barnen får känna på den mjuka, sköna och lite läskiga lilla varelsen. Alla kan inte känna samtidigt för då kan Imse Vimse bli rädd!
Man måste vänta på sin tur! Imse Vimse njuter av all uppmärksamhet som är riktad till honom när han så varligt ”flyter” fram mellan alla små barnhänder. Sedan räknar vi hur många ben Imse har 1, 2, 3…8.
Imse Vimse väljer ofta att sitta på Nalles huvud. Det är ett bra ställe att sitta på, så tokigt men väldigt roligt!
En burk kan se ut på många olika sätt. En är låg, en är hög. En är liten och en är stor. En burk kan rulla och en annan ser ut som ett hjärta. Spindelns burk har åtta hörn, lika många hörn, som spindeln har ben! Fiffit, va! Maskens burk är lång och smal precis samma form som masken. ”Masken kryper ur sitt land…” Sångburkar I en låg burk finns en ekorre och en kotte. Det är en grankotte får vi veta. ”Ekorren satt i granen”- burken.
Men innan sången sjungs så berättar jag om ekorren som gillar fröna som finns i kotten. Sången berättas i sagoform för att få en annan förståelse i vad det är vi sjunger om. Att ekorren smaskar på fröna inne i kotten och hur han hoppade ner från trädgrenen när han fick höra barnen. För han blev ju lite rädd! Tänk sig och så sorgligt, hur illa han gjorde sig på tån och den långa ludna svansen. Ekorren fick ett plåster och ett stort bandage runt svansen av sin mamma. Dessutom besk medicin och sedan krypa ner i sängen! Det gick ju bra till slut för den lilla ekorren.
I en annan burk som är hög finns en anka som är gul och en planka. Ankan brukar sitta på plankan och ropa på sin mamma och pappa, sträcka på armarna högt upp och visa hur stor hon är. Anka -planka, det låter lika, det rimmar. Anka-planka…anka-planka.
Jag för handen till mitt öra…Lyssna! Ankan säger kvack, kvack! Det gör den faktiskt på riktigt! Då hörs ett gott och hjärtligt skratt från barnen och jag skrattar med. Vi sjunger sången ”Kalle Anka satt på en planka”. När burken med ”fingrarna” kommer fram,- fingrarna som är ett par fingervantar med olikfärgat hår och ögon. Ja då får vi träna på att räkna tillsammans, ända till tio! Dessutom lära vi oss färger och vad alla handens fingrar heter. Tänk vad mycket ett par fingervantar kan lära de små! ”En, två, tre, fyra… Det finns många sånger/ramsor i ”fingerburken”. Vi sjunger inte alla, men man kan välja någon som passar just då.
I många burkar finns det spännande sagor. Då kommer sagomatta fram med guldpärlor längsmed kanten. Då är tystnaden total för när sagomattan landar så hörs ett sorl av pärlorna då de landar på det hårda golvet. Det låter som regn och mycket spännande att lyssna på! En gång till! Schhh…lyssna! Då passar vi på att låta som trummor, klockor, vatten droppar och hjärtat som slår tyst, tyst innanför bröstet. ”Bom, bom, bom, bom låter stora trumman”… En liten blommig ”burkkista”, med ett härligt bulligt lock plockas fram ur korgen. Tystnaden blir total. Jag menar verkligen det! Lika magiskt varje gång! Sagan Om den ”Lilla, lilla gumman”, där katten dricker upp all mjölk och gumman skriker. ”Schaaas katta!”
Den sagan kan man lyssna på hur många gånger som helst. … och Alfons Åberg som är busig och inte vill gå att lägga sig! … och Lisen som inte får plats i sin säng. … och Max sagorna… de är så spännande och sorgligt på samma gång så man vill gömma sig bakom en kompis bredvid!
Alla dessa spännande sagor i sin egen lilla burk…så spännande det bara kan bli för ett barn som just upptäckt sagornas värld som jag får vara delaktig i! Rörelseburkar Kan det finnas rörelse i burkar? Ja det finns de, med lite fantasi! Spöket och grodorna är populära sådana. Grodorna som dessutom låter när man öppnar locket! Oj, så roligt! Då vet vi att hoppa och sjunga som de små grodorna gör -det kan vi också göra!
Men först måste vi göra en ring- hålla två kompisars händer så det verkligen blir en ring. Så ja, nu har vi gjort en ring, en cirkel. Nu kan vi sjunga och dansa. ”Små grodorna, små grodorna är lustiga att se”… Spöket är lite läskigt med sina stora svarta ögon och sin vita rock som är gjord av en näsduk. Det är så spännande när man vågar pussa den fast den säger buuuuu! ”Tjock, smal, liten och stor. Långt där nere ett spöke bor. Är han farlig? Nej, nej, nej han vill bara säga HEJ!”
För att hålla den magiska spänningen och hålla intresset på topp kommer endast vissa utvalda burkar fram vid morgonsamlingen. Burkarna är många till antalet så variationen är stor. Vart eftersom burkinehållet är granskat, sjungits, berättats, ramsats och räknats hamnar de på olika lägesställen runtomkring Nalles stol eller kring en röd liten byrå som står längs med väggen i vårt samlingsrum. …under, bakom, i, bredvid, på…osv.
Barnen lär sig begrepp och lägesord. Räkna och ramsa, sjunga och lyssna, former och färger, samarbete och mycket, mycket mer på ett lekfullt sätt genom burkarnas varierande innehåll som vidare leder in i ett ”sinnestillstånd” eller i en aktivitet som tilltalar de små.
När burkarna i korgen är slut då börjar även samlingen lida mot sitt slut. Då sjunger vi tillsammans en hej då sång tillsammans med våra mjuka vänner, Åke och Nalle. …”nu, så är det slut”! Fruktvärd Efter en härlig lärorik stund utses en fruktvärd från en stor tavla som hänger på väggen ovanför den lilla röda byrån. På tavlan hänger det tolv små ”myrkort”. Kort med små myror på, med barnens namn, för- och efternamn. Det översta kortet dras, läses upp och visas för den som blir fruktvärd. Den nyblivna fruktvärden jämför namnet på ”myrkortet” och sin egen ”prick” om det verkligen stämmer. L…i…s…a…
Ja det är lika bokstäver! Lisa får komma fram till mig och tillsammans berättar vi för de övriga vad det serveras för frukt som ligger fint uppskuret på en bricka.
Fruktvärden delar sedan ut till alla med ett vänligt, varsågod! Vi andra säger, tack! Vi luktar på vår frukt, mm. Det luktar gott! Vi smakar, mm. Det smakar gott! Vår godbit äts upp, sittandes på våra egna prickar i lugn och ro. När frukten blivit uppäten slussas barnen ut ur rummet en och en i sin egen takt, ut till olika aktiviteter. Inomhus eller utomhus. På planerade aktiviteter efter barnens behov, lust och intresse. Egna val är en aktivitet som är populär för de något äldre som kommit en bit i sin utveckling.
Vilka härliga barn man får umgås med och vilket äventyr man får vara med om! Sist men inte minst vad mycket vi lär oss tillsammans!
