Man har hängt ihop i evigheternas evighet. Det flyter på. Man tycker att man känner varann utan och innan. Det kanske inte händer så mycket , passionen och glöden har ibland  ersatts av surmulen tystnad, revirpinkande, småtjafs och maktkamper.
Men ändå, det var starka  känslor och behov som en gång ledde till ”bek.” och senare ”ä”. I mer än 100 år har dom haft en relation; Arbetarepartiet Socialdemokraterna, uppståndna ur LO i slutet på 1800-talet.  Det har kanske varit mer av nöd än lust  i långa perioder, men tillsammans har de dragit lasset och nått framgång, utan tvekan. 

Men relationen ifrågasätts allt oftare. Det  började på allvar i vintras, när PR-företaget Prime ordnade sitt seminarium om ämnet, tillsammans med den delvis fackligt ägda opinionsgruppen Arena.  Rapporten föreslog bland annat att bidragen från LO-förbunden till  S skulle upphöra. Ett utspel som drunknade i uppmärksamheten runt Svenskt Näringslivs inblandning i i Primes engagemang.
Men själva sakfrågan, hur relationen mellan de båda ska se ut har  levt vidare och tagit sig andra banor. Vill fackets medlemmar ha samarbete med ett särskilt parti? Hur hanterar man dubbla lojaliteter? Hur förena patiisamarbete med eventuella andra samarbeten, med akademiker och tjänstemän, som av hävd är mer partipolitiskt neutrala?

Några av Almedalens dryga 1400 seminarier under den här veckan handlar om dessa  vägval,  om vart de ska gå,  det  trogna paret: Tillsammans, som särbos, delsbos, eller helt åt olika håll?  Kommunal utreder tillsammans med bland andra Arenagruppen, inte minst sedan nya ordförande Annelie Nordström, tagit ett kliv fram och lyft frågan, bland annat genom att, tillsammans med  förste vice ordförande Tobias Baudin, kritisera bristen på verkstad i S-samarbetet runt  Mönsterabetsplatserna.
Tobias Baudin medverkar för övrigt i ett annat seminarium om facklig-politisk samverkan i Almedalen den 6 juli, tillsammans med nyvalda TCO-ordföranden, tidigare SKTF-ordförande n Eva Nordmark, samt nya S-partisekreterare Carin Jämtin. 
Och samtidigt utreder Kommunals förra förbundsordförande Ylva Thörn på S uppdrag under vilka former samverkan skulle kunna ske. Alla är även socialdemokrater, men det är uppenbart att behoven av att markera  distans har vuxit.

Thomas Eneroth (S).Thomas Eneroth talade med stort engagemang och ansåg att både TCO och Saco skulle må väl av att ha fackliga förtroendevalda som stod upp för politiskt engagemang  i S.

Vad kommer att hända? Frågan besvarades inte under dagens  välbesökta seminarium, i regi av Arbetarrörelsens tankesmedja. Men deras rapport ”Samverkan inte sammanblandning” ägnar sig åt några vägval som utredaren menar står till buds: Att det är viktigt att facket organiserar bredare, att socialdemokraterna  måste göra politik av arbetslivets frågor, att LO, som även Arena tycker, måste  stärka sina utredningsresurser, samarbeta mer med forskare och samhällsvetare, samt spela en självständig roll i samhällsdebatten. LO ska även  fundera över hur de ska samarbeta över organisationsgränserna med tjänstemän och akademiker. 

Båda parter har blivit svagare under de borgerliga regeringsåren och omdaningarna i samhället. Ska de bevaraa, bryta eller utveckla  förhållandet? Och i så fall hur?
Varken tankesmedjans ordförande Göran Jonsson eller paneldeltagarna: Ella Nia ordförande i , Hotell och restaurangfacket och Tomas Eneroth, metallare och S-riksdagsman, verkade tala för en skilsmässa, men vad de ville ha var inte så tydligt.
Mest emot skilsmässa och svalare förhållande verkade Eneroth vara, hos honom glödde övertygelsen om att två som vill vara ihop också ska jobba ihop, för bästa resultat. Han talade med stort engagemang och ansåg  att både TCO och Saco skulle må väl av att ha fackliga förtroendevalda som stod upp för politiskt engagemang  i S.
Ella Nia var inte trakterad i att samarbeta med den nuvarande regeringen, som riggat ett samhälle som suger märgen ur löntagarna, som hon formulerade sig.  Vem vill gå till sängs med en sån partner, man vill ju vara med en man kan snacka med, slog hon fast.  Å andra sidan verkar motviljan vara ömsesidig.
(Än har inte LO-ordförande Wanja Lundby Wedin fått träffa statsministern, men hon avgår ju inte förrän om ett år..,)

Så hur blir det då, vart ska de gå? Två mogna parter, som självständigt förhåller sig till varandra, men där var och en sköter sitt, och även knyter andra  band?  Det låter fritt och förutsättningslöst, men räcker det för att bli en samhällsförändrande kraft? Starka tillsammans eller var för sig? Är det lång och varaktig söndring vi ser? Som vid alla separationer verkar de som står närmast inte riktigt vilja inse vad som pågår. Och kanske gör det för ont att tala rakt ut om att kärlek kräver kramar, och vill man inte längre kramas, då är kärleken kanske på väg att ta slut?   

Fotnot: Ni som vill läsa korta bitar från fler seminarier kan följa @livbeckstrom på Twitter.