Frågan om yta eller insida är ledande, eller omöjlig att svara rakt på. För kanske bygger man även inre styrka och visar sin identitet med hjälp av yttre prylar? Går rörelsen i jagskapandet utifrån och in lika mycket som tvärtom?
I alla fall är det så vi diskuterar, vi som läser onyttiga (enligt Svenskt Näringsliv) ämnen som ”kläder, kropp och identitet” på universitetet. Kurser som vidgat mitt vetande och ökat min möjlighet att analysera och förstå samspel mellan människor, samhällen och vår historia. Kurser som gjort mig stimulerad, entusiastisk och sugen på att lära mer. Som därmed gissningsvis även gjort mig bättre i jobbet  och därmed mer ”samhällsnyttig”, även om det inte var avsikten.

Björn Af Kleen har i sin nya samling texter P.S. (Weylers) skildrat min födelsestad Lunds förvandling från Humanisttempel till  Bratpalats för varumärkestörstande ekonomistuderande. Lärdomsresan rör sig inte längre i de filosofiska idéernas värld, utan handlar om ekonomisk teori, det materiella.
Filosofi är för övrigt ett ämne som Svenskt Näringsliv vill försämra studiebidraget till, liksom till konststuderande, eftersom det inte leder till jobb, utan bara är ett sätt att fördriva tid som kunde använts till nyttigare saker, som ingenjörsutbildning, enligt deras sätt att se det.

På Handelshögskolan i Jönköping började man för några år sedan med att låta alla nationalekonomi-studenter inleda med en grundkurs i filosofi. Att förstå vårt humanistiska arv och tankegods ansågs vara grundläggande för att förstå och kommunicera teorierna om pengar och deras sätt att påverka oss. Att läsa skönlitteratur var oundgängligt för alla studenter. D
et där var jättebra, jag hoppas det finns kvar, som exempel för Svenskt Näringslivs chefekonom Stefan Fölster och hans hejdukar.

Linneuniversitetet i Kalmar har en Harry Potterkurs, som inte heller fallit SN på läppen. Själv gjorde jag min magisteruppsats om samma litterära figur och dess författare, som fått miljontals ungar att läsa, och skapat en stor mängd jobb i kultursektorn.
Jag minns när min släkting berättade om det stora ögonblicket när hennes mycket dyslektiske son på julafton bestämde sig: Jag vill ha Harry Potter som vanlig bok, inte ljudbok. Och hur han läste denna tjocka bok och alla de efterföljande med.
Samhällsnytta med andra ord, fantasins vingar kan åstadkomma mirakel.

Men det är svårt att stå upp emot det tryck som marknadsnissarna åstadkommer – och den framgångssaga som dominerar och stavas Konsumtion. Det är en tillvaro, som fylls med bilar, fina vinflaskor, exotiska resor och kroppskultur.
Varje vecka kommer en märklig tidning som heter A Perfect Guide hem till mej via morgonbladet. Dess redaktionella idé är statusbyggande via  pengar. Konst  exempelvis är bara intressant som värdeskapande, den egna  upplevelsen av verken diskuteras inte.
I går fick jag även hem annonstidningen S.M.A.R.T. med  omslagsorden Inredning, Mode, Resor, Motor, Mat&Vin, samt Ekonomi som den publicistiska idén.
Välskrivna och snygga Di Weekend bygger på samma koncept, med huvudmålgruppen pengastarka män. De som fått sin bonus fördubblad och sina löner ökade med 32 procent, enligt just Dagens Industri. I senaste numret var enda intervjuade exekutiva kvinnan ”skönhetsfamiljens okända ansikte”.

”Lyckan den bor ej i oxar eller kor och den kan heller inte köpas för pengar.” sjöng Fritiof Andersson i Taubes berömda sång. Kanske har han rätt, men allt i samhället just nu signalerar att han har fel.
Har du inget jobb är du värdelös. Pluggar du fel saker och dessutom inte genast får jobb är du värdelös.  Sjuk och orkeslös – värdelös. Det är svårt att bana sin egen väg, stolt och fri i en sån kulturell kontext, eller diskurs som vi flummiga litteraturvetare älskar att säga…

Men det finns kanske en rörelse tillbaks till mer immateriella värderingar? Fler som börja känna, nog nu!
En fråga till psykologen i SvD i går handlade just om detta. Signaturen Låst läge skriver bland annat: ”Jag kommer från en typisk medelklass och min man från betydligt snobbigare förhållanden. Jag blev förförd av detta tjusiga och började själv bete mig lite förmer, skryter, har dyra märkeskläder och namedroppar de kända vi umgås med. /—/ Nu vill jag  bara kliva av alltihop men hur blir det då med min relation? Hur ska jag ta mig ur denna fälla som bara känns värre och värre.”
Och hon får ett bra svar av psykologen Madeleine Gauffin Rahme:, som avslutar så här:
”Att eva utifrån sina djupaste värderingar och lyssna till sitt inre är det vi behöver för att må bra.”

Jag hoppas att fler i vår välmående medelklass och allt rikare överklass vill ställa sig den fråga som tjejen ovan gjorde. Och att vi funderar över vilken värld vi skapar åt oss och våra barn när den bara kretsar runt att manifestera sitt yttre genom nya köp. Det blir ganska tomt därinne, tror jag.
Och hoppas att Stefan Fölster får många fina kulturupplevelser i sommar. Och att han unnar även de mindre privilegierade att anträda sin bildningsresa  med orörda studiebidrag i bagaget.

Fotnot: Hörde på Aktuellt i kväll att Urban Bäckström, Svenskt Näringslivs vd, reagerat och nu dementerar hela utspelet. Reaktionerna blev väl för mycket, en fajt dömd att förloras. Men tänkandet som ledde fram till rapporten finns förstås kvar.