Fattigunge, kom inte och mena på!
Andelen fattiga barnfamiljer i Sverige har ökat från 8-9 procent till cirka 15 procent på tio år. Det är ensamstående med barn, nya invandrade och unga utan arbete. En huvudorsak är att samhällets stöd för att utjämna mellan välbeställda och familjer med låga inkomster har försvagats.
Du kan kalla det ”ekonomiskt utsatt”, eller fattig. Vi kan diskutera om det handlar om att jämföra sig med andra, eller om att få mat på bordet och tak över huvudet, oavsett växande välstånd i omgivningen. Fattigdom är laddat, och borgerliga ledarsidor gillar inte Rädda Barnens och EU:s mått: Fattig är den som tjänar mindre än 60 procent av den vanligaste/medianinkomsten i ett land.
Men jämförelser med andra används i de flesta sammanhang, exempelvis när direktörer ska ha jättelöner. De fattigaste barnhushållen får allt mindre av de familjepolitiska insatserna, och både underhållsstöd och grundnivån i föräldrapengen behöver höjas. Fler föräldrar blir beroende av socialbidrag för att klara ekonomin, och hamnar då i en rävsax, eftersom de därmed inte har glädje av om ungarna sommarjobbar, eller om barnbidragen höjs. Då sänks försörjningsstödet i många kommuner.
Organisationen Majblomman visar att kommunerna inte aktivt bekämpar barnfattigdomen, endast 13 av landets 290 har en plan för att motverka den, med exempelvis Lerum och Trollhättan som goda exempel. Där finns bland annat avgiftsfria läger och sommarlovspeng. Men lika viktigt är att följa lagen, och inte ta ut extra avgifter i skolorna. Räcker skatterna till miljardvinster åt riskkapitalister ska de väl räcka till en utflyktsresa för klassen.
Jobb är nyckeln till en bättre framtid. Nynäshamn ger bra starthjälp när de ger jobb åt alla unga på sommarlovet. Men samtidigt som allt fler unga invandrare är arbetslösa så får i år 20 000 färre chans till feriearbete för att regeringen tagit bort bidragen. Snålt! Det drabbar barn utan kontaktnät, ofta i familjer som har det dåligt. Att fixa feriejobb skapar både lugna gator och framtidshopp.
Barnfattigdom stjäl barns livschanser. Arbetslöshet och socialbidragsberoende går tyvärr i arv, om inget görs. Det vi ser är det vi förväntar oss. Vi satsar för lågt, dörrar stängs till framtidsdrömmar, innan de ens hunnit uttalas. Det blir ett sämre liv. Att straffa ut föräldrarna med sänkta bidrag och sämre socialförsäkringar minskar barnens möjligheter att bryta den onda spiralen. Det är inte värdigt ett välfärdssamhälle.
Fotnot: Kom inte och mena på är skånska för att inte ta för stor plats.