”Ni svenskar måste våga fika med andra”

Bernadette Ségol blir den första kvinna som utses till Europafackets generalsekreterare. Hon blir den som leder det dagliga arbetet.
Den nye ordföranden, spanjoren Ignacio Fernandez Toxo, har i praktiken en mer representativ roll.
Hur ska kommunalarna i Sverige märka att Bernadette Ségol blir den som styr i Europafacket?
– Min uppgift är att se till att vi är enade och håller ihop. Respekten måste finnas även om facken har olika styrka och behov, säger hon.
Var finns då motsättningarna som hon måste vara en enande kraft i?
– Vi är nog mer enade än tidigare. Men vi har olika perspektiv. De nordiska facken talar alltid, även vid denna kongress, om sin modell där de förhandlar och sluter avtal med arbetsgivarna. Ska jag vara ärlig kan det bli lite tjatigt även om jag förstår att de nordiska facken är angelägna om att de ska kunna behålla sin modell, säger hon.

Vi träffas på kongressens andra dag i hotellets lobby. Hon kommer prick halv åtta på morgonen, som vi bestämt, och slår sig ner i en soffa. Frukosten har hon redan ätit. Bernadette Ségol vill hinna med ett par timmars förberedelser innan dagens kongressarbete drar igång.
Bernadette Ségol säger att hon som person är olik John Monks som hon efterträder.
– Han gillar fotboll. Jag gillar musik, gärna körer eller artister med starka röster som Maria Callas, fotografera och pyssla i min trädgård. Kort sagt är jag en vanlig kvinna, säger hon med ett lågmält skratt.

En av de frågor där hon ska ena Europafacket gäller hur minimilöner ska regleras, i avtal eller genom lagstiftning.
Flera fack, med tyska LO i spetsen, vill ha ett system där minimilöner bestäms genom lag, och att minimilönen med automatik då blir 60 procent av genomsnittslönen i varje bransch.
De nordiska facken säger bestämt nej till detta. Dels för att de tror på sin avtalsmodell och dels för att de fruktar att tappa medlemmar om lönen bestäms av staten och inte genom facket.
– Jag tycker att de svenska facken och övriga nordiska fack har ett kortsiktigt perspektiv i denna fråga. Visst håller jag med om att avtalsmodellen är värd att försvara. Men är det säkert att ni har den kvar om några år, undrar hon.

Bernadette Ségol tillägger att EU är i färd att genomföra sin Europluspakt. Den innebär bland annat att EU–staterna ska ha en gemensam jämförelse för lönekostnader, blir dessa för höga kan EU ingripa och tvinga ett land att sänka lönerna.
– Jag vet att Sverige inte har Euro och inte är med i Europluspakten. Men tror du att det hindrar den svenska regeringen från att ändå använda EU:s jämförelse för lönerna, och med den som förevändning hålla lönerna nere, frågar hon.

Förra veckan var Bernadette Ségol i Sverige där finansminister Borg redan har börjat kritisera kommuner och landsting för att kommunalarnas lägstalöner är för höga.
– Detta är bara början. Europafacket behöver en strategi för att hitta en modell att höja minimilönerna, genom avtal eller lagstiftning. De nordiska facken måste inse detta och inte bara försvara sin modell som kanske snart inte finns kvar, påpekar hon.
Oenigheten om denna strategi är så stor att frågan har flyttats från kongressen till en konferens om ett halvår.
– Min målsättning är att den konferensen ska kunna enas om något som vi sedan kan diskutera vidare i Europafackets styrelse, förklarar Bernadette Ségol.
Hon tycker att de nordiska facken är för mycket på sin kant och mest umgås med varandra
– Visst kan språket vara ett hinder. Men de flesta i norden talar engelska. Det vore bra om svenska fack och andra från norden vågade ta en kopp kaffe eller äta lunch med någon från övriga Europa. Det informella samtalet är viktigt för att öka förståelsen för våra olika behov, säger hon.

I frågan om Lavaldomens betydelse för löntagarna i Europa håller hon till hundra procent med de svenska facken.
(EU–domstolen slog då fast att Byggnads blockad av ett skolbygge i Vaxholm med inhyrda lettiska byggnadsarbetare stred mot EU–rätten. Domen begränsar fackens rätt att förhandla och ta till stridsåtgärder).
– Detta påverkar oss väldigt mycket. Därför kräver Europafacket att EU–rätten ändras så att löntagarnas fackliga och sociala rättigheter garanteras. Detta är en väldigt viktig fråga för oss, förklarar Bernadette Ségol.
EU–kommissionen lovade nyligen att presentera en ny tolkning av utstationeringsdirektivet som reglerar vilka fackliga krav som får ställas när utländsk arbetskraft tillfälligt arbetar i ett annat land. Enligt kommissionen ska den fackliga rätten att förhandla respekteras.
– Det låter bra men jag väntar med att jubla tills jag har sett svart på vitt vad kommissionen tänker föreslå, säger Bernadette Ségol avvaktande.

Försvaret av de fackliga rättigheterna i EU är också en fråga som diskuteras vid Europafackets kongress.
Hon önskar att alla fack i Europa vore lika starka som de nordiska,
– Men ni kan också lära av oss andra. Bli lite mer militanta. I dag är de nordiska facken lite för mycket en del av systemet. Ibland kan det vara bra att demonstrera på gator och torg för att visa att ni har kraft att säga nej när så behövs, säger Bernadette Ségol innan hon tar sin portfölj och med snabba kliv går iväg till kongressbyggnaden.