Utan Ingemar stannar travet

Tjälen har inte gått ur marken när Kommunalarbetaren kommer till stallbacksområdet bakom travbanan. Men det ska nog bli en bra tävlingsdag ändå. Och det måste det ju bli – det är Björnkampen idag, en av årets höjdpunkter på travbanan i Boden, som först hette Torpgärdan, sedan Bodentravet och som sedan 2008 haft sitt sponsrade namn. Fast det där med namnbytet brydde inte Ingemar så mycket.
– Jag fick ny jacka. Punkt slut.
Det är bara sex fast anställda på travet här och Ingemar är den som har arbetat längst. I 17 år har han hållit rent, förberett för kuskar och tränare, kört startbilen med mera. Och med mera.
Ändå är det märkligt att det är här han har hamnat. Som barn blev han vittne till hur en granne som höll på med hölasset blev ihjältrampad av en häst.
– Jag har varit så hästrädd så det inte är klokt.
Han säger att innerst inne finns lite av rädslan kvar, åtminstone respekten.
– Det är ju stora djur, man får vara försiktig med hästar.

Ingemar Svalenström lassar sågspån till boxarna.

Från en av hagarna leder han med vana händer bort två av kvällens tävlingshästar mot en av stallbyggnaderna. Området bakom banan är stort – här finns förutom stall bland annat veterinärstation, dopningskontroll, en stor sågspånsdepå och spiltor för ponnyer. Som vaktmästare är det Ingemars jobb att hålla ordning överallt. Det handlar om att ta emot kuskar, spola rent i avloppsrör och ha koll på alla lås.
Efter att ha spolat vatten längs väggar och golv på boxarna – ”det ska vara kliniskt rent” – tar sig Ingemar en snabb kaffe i arbetsboden. Vi hinner komma in på det där oväntade, det tragiska.
För snart ett år sedan gick hans kollega Jan-Olof Stenmark hastigt bort i cancer. I sju år hade de arbetat ihop.
– Han var så pigg. Det vart som en chock för oss alla. Att det gick så fort.

På fikarummets vägg sitter tidningssurklipp där initierade journalister berömmer banan för dess kvalitet. Och uppe i taket hänger en teve som sänder program inför kvällens lopp. Inklusive kval ska tolv race köras, bland annat Dagens dubbel som sen sänds i teve på kvällen.
Och nu börjar de komma, både tränare och hästar. Finländska May-Christin Åkerlund har kommit ända från Jakobstad i Österbotten.
– Man blir mottagen som på röda mattan här, säger hon.
Hennes häst Kirkland ska tävla i Boden-smedens lopp, men det kommer visa sig att det inte blir någon topp sex-placering. Det blir 100 mil tur och retur…
Till tröst är May-Christin Åkerlund förstås inte ensam. Sammanlagt är det över 120 djur som ska göra upp i kvällens tävling här på Sveriges nordligaste travbana.
Ingemar är ensam kommunalare, något som han inte tycker är något större problem.
– Jag sköter mig själv.

En väggteve rullar i bakgrunden inför kvällens tävling.

Något som han däremot har invändningar emot är facktillhörigheten. Sedan Lantarbetareförbundet gick ihop med Kommunal år 2002 är han kommunalare.
– Jag tycker inte vi passar in. Jag har varit på nåt möte, men såna problem som de har, det har inte vi.
Tidigare, på 1980-talet, har han faktiskt arbetat som vårdbiträde. Han har dess-utom många år som lastbilschaufför bakom sig och det var en ryggarbetsskada i det jobbet som gjorde att han blev travbanevaktmästare. Det var flera turer med Försäkringskassan, men läkaren stod på sig och sa att Ingemar skulle ha ett jobb att trivas med. Eftersom han är djurvän, och
dessutom hade tur med att en släkting jobbade på travet, hamnade han här. Hans dåvarande fack, Transportarbetareförbun-det, bidrog också en hel del.
– Facket har betytt mycket, säger han.

Ingemar och hustrun Gunilla spanar in V65-programmet.

Nu öppnas grindarna för allmänheten och den grusiga parkeringsplatsen börjar fyllas med publik. Det är dags för Ingemar att ta ur mobilens blåtandslur ur örat och stänga av. Men det är svårt. Dels för att det fortfarande är mycket att göra, dels för att Ingemar älskar sitt jobb. Ja, han säger faktiskt att det är ett drömjobb.
– Jag skulle inte kunna byta.
Varför?
– För att det är så fritt! Du håller på med det du tycker är kul. Visst, det kan vara mycket skäll ibland, men det får man ta. Det är ingen som jagar mig. Och jag vet vad jag ska göra.
Vad är svårast med jobbet?
– Det är när man ska vara ledig. Det kan bli för mycket ansvar. Jag svänger förbi och tar en kaffe, man far bara hit.

Och när det är Björnkamp, som ikväll, är det extra svårt att åka hem innan tävlingarna drar i gång. Så hustrun Gunilla får komma med en jacka. En jacka som det inte står Peab på. Ingemar lägger en tjuga på Kirkland. Ingen vinst ikväll. Fast kanske kan en lyckad arbetsdag också kännas som en seger?