Finklädda barn i en tjusig slottsmiljö på Livrustkammaren, adress Slottsbacken, i Stockholm; ett för mig helt nytt koncept presenterades i SvD igår: Arrangerade köpekalas på museum!

Vartannat museum med barnaktiviteter konkurrerar numera med andra företag på den lukrativa marknaden. Föräldrars tidsbrist och barnens förväntansångest blir motorn. På väg hem cyklar jag förbi en anslagstavla med ännu en variant på arrangemang: ett kalas där keramikbränning ingår!
Allt detta sätter press på föräldrarna. För att inte tala om barnen,  huvudpersonerna, vars glädje bör stiga i takt med insatt kapital.  Och vanlig fiskdamm duger inte längre, enligt en intervjuad privatekonom. Tillåt mej tvivla på den saken. Fiskdamm är alltid kul! (Läs mer i SvD)
Och vad är det för fel på hemmafester, det brukar barnen tycka är det roligaste av allt. Vågar vi inte visa upp våra imperfekta hem  med tussar och tidningshögar ens för andra barn? Eller orkar vi inte umgås med dem när vi äntligen är lediga?

Kalaspressen blir en tävling mellan välbeställda medelklassföräldrar, som trissar varandra till allt dyrare och mer spejsade kalas. I alla fall i Stockholms. Arrangemang, dräkter, presenter  ofta i 200-kronorsklassen…det handlar om tusentals kronor per barn och år, för den som har råd. Det kan knappast vara hälsosamt för någon. Även kalasansvariga Anna Ekdal på Livrustkammaren på Slottet säger att det är föräldrarnas bild av vad som behövs för att få nöjda barn som styr.
Barnens egna krav är oftast mycket lägre. Om de fick bestämma skulle det kanske inte vara alla dessa  teman, som sen fortsätter in i studentliv och på vuxenfester. Det borde kunna vara mer kravlöst att fira födelsedag när man är liten. 

De påkostade kalasen blir också en markör mot dem som inte har lika mycket pengar att lägga ner. Eller inga alls, något exempelvis Majblommans hjärtskärande undersökningar visar. Det finns faktiskt barn som aldrig någonsin haft ett eget kalas, eller gått på något.  I mina barns klass var det barn som inte fick gå på barnkalas, för att de inte hade råd med presenterna, och inte kunde bjuda igen. Ska man strunta i det, eller hitta lösningar tillsammans, på föräldramötena?

Lösningar som jag kan rekommendera är: 

Ha gemensamma kalas för flera barn.  Det håller nere kostnaderna och skapar bra kontakter mellan barn och vuxna.  Ofta går det även att hitta någon gemensam lokal i bostadsområdet som funkar bra.

Bjud alla barn eller bara några få.  Skippa gärna presenterna, som oftast bara stressar upp barnen. Sätt standarden på en rimlig nivå.

Skapa feststämningen med påhitt och närvaro. Hyr in äldre syskon som lekledare och servitörer  i ”uniform” (svarta jeans – kjolar och  vit t-shirt blus) om det behövs. Skapar även  bra nätverk för framtiden på skolgården.

Samla ihop en massa utklädningskläder och låt barnen välja kostym när de kommer till kalaset, låt det eventuellt hänga ihop med att spela levande charader eller annat som inte hänger ut vissa barn som vinnare och andra som förlorare. (Utklädningskläderna är avlagda vuxenkläder, det kan bli hur roligt som helst på små barn.)

Finns det något syskon eller nykter släkting som kan sjunga eller trolla så kan det också vara kul, om de som uppträder själva gillar det och inte håller på för länge…
Ersätt eventuellt fiskdammen med en skattjakt, där barnen letar i lag, som de vuxna sätter ihop.

Var ute en del av kalaset om det går. Bra ersättare till dyra klättringskalas.  Vattenfyllda eller tomma pet-flaskor funkar jättebra som käglor för ute-bowling. 

Ha några lekar planerade men var beredd att ompröva om de små gästerna inte orkar allt. Tänk på sagan om Alfons, bästa stunden, under kalasbordet,  kom när gästerna gått hem, och bara Millan var kvar.

Skippa filmvisningar, ha hellre ett kortare kalas.

Blanda gärna in lite vanlig mat, som små bitar ost, korv, eller morötter i sockerchocken. Gör barnen mindre uppvarvade. Skippa läsken och gör någon nyttigare bål i stället.  Popcorn är inte heller så dumt.

Närvarande och glada vuxna, som inte dricker alkohol på barnens fest är respektfullt mot barnen och gör dem och kalaset tryggare.

Barnkalas som får för stora proportioner kan kortsiktigt vara fantastiskt, men långsiktigt sänker det glädjen genom att skapa  upplevelsetrötthet och stress. Det startar en ohållbar press uppåt på alla stackars sletna  och osäkra föräldrar. Ni duger så bra ändå.