Arga barnskötare på marsch i Halmstad

Det var start på Stora Torg och mål i Folkparken, som för bara några år sedan hotades av rivningar och bostadsbyggen, men som räddats  av en aktionsgrupp. Längst fram vid blåsorkestern, där svenska flaggan vajar tillsammans med de röda fanorna, står Kommunals ordförande Annelie Nordström. Här har hon vuxit upp, gått med i Unga Örnar och fått sin första anställning som barnskötare.
Hon har också varit tydlig med att det inte går att sitta på två beslutandestolar. Om man är fackligt engagerad i Kommunal är det där man ska ha sin lojalitet om det krockar med det politiska.
Hennes tal blir också i huvudsak fackligt, det handlar om ett mer jämlikt samhälle ur kommunalarnas synvinkel. Kommunal utgör också den största avdelningen i tåget.

Gunilla Johansson, Anna  Henkulj och Linnea protesterade mot hur barnskötarna behandlas i Halmstad.
Foto: Liv Beckström

Barnskötare är kompetenta står det på ett handmålat plakat. Solen lyser, vinden tar tag i banderollerna och de båda barnskötarna Anna Henkulj och Gunilla Johansson gör sig beredda. De är bestörta och chockade över hur deras arbetsgivare tar bort hela idén med Las för att bli av med deras yrkesgrupp. Genom att bestämma att en högre andel än tidigare (67 procent istället för tidigare 50) ska vara förskollärare. Genom att göra varje enhet till en egen turlista kan barnskötare med mycket långa anställningstider tvingas lämna sin arbetsgrupp och hamna i en personalpool.
På förskolan Ringblomman, där Gunilla och Anna jobbar, måste alla söka om sina jobb, sedan ett beslut tagits om att en ny pedagogik, IKT, ska börja användas. Anna säger:
– Jag är 55 år och för gammal för att få studiemedel till att bli förskollärare. De gör vad de vill med oss.
Och  Gunilla fyller i:
– I alla år har vi haft utvekclingssamtal, planering, jobbat tillsammans med förskollärare. Helt plötsligt duger inte barnskötare.

Kommunals sektion 2 är förgrymmad.
– Vi har haft möten, men politikerna gör precis vad de vill,  det är rena vansinnet.  De går förbi alla turordningsregler, barnskötare med 26 år i jobbet kan tvingas lämna sin grupp, medan en som jobbat ett år kan vara kvar.  Las spelar ingen roll, det kan bli först in först ut.  Folk mår jättedåligt.
Anna-Greta Bengtsson, fritidspolitiker (S) med 19 år i yrket, har en av Robert Nybergs bilder på sitt plakat. Hon tycker att synsättet på barnskötarnas kunskap är märkligt. Hon är mycket kritisk till att barnskötarna som drabbas dessutom själva ska göra en konsekvensanalys om vad förändringarna medför för dem!

Lagen om anställningsskydd, LAS, kom till främst för att skydda den äldre arbetskraften, en sorts äldretryggandelag som skulle skydda i omställningstider. Moderaterna kom till regeringsmakten genom att lova att inte röra Las och att satsa på arbetslinjen, även för äldre. Om det  alltjämt gäller borde Anders Borg och Fredrik Reinfeldt bli bekymrade över hur lagen tillämpas, eller snarare kringås i Halmstad. Där styr Moderaterna under ledning av Carl Fredrik Graf, med stöd av Miljöpartiet.

Om det är Graf eller någon annan med sparbeting i blick som tagit beslutet att låta demonstrationen gå helt obevakad av polis är i skrivande stund okänt. Men det här året så skyddas den grundlagsfästa rätten att demonstrera inte av någon alls i Halmstad.  Vi går över Torget, vidare längs Brogatan, Storgatan, genom Stadsporten, Norra vägen, Badhusgatan och över en stor och trafikerad korsning utan att se en enda polis. 
– Det är lite symptomatiskt, säger en kvinna i Kommunals avdelning. Vi hänvisas till trottoaren. Nej, reclaim the street, nu tar vi gatan i besittning, säger hon. Och de drygt 600 demonstranterna kommer också hela in till det avslutande mötet i parken.

Kommunals ordförande inleder med att säga att hon befinner sig just på den plats där hon helst vill vara denna första maj. Hennes tal tar avstamp i lusten att förändra, om att bygga en bättre och mer jämlik värld. Hon får applåder när hon säger:
– Kommunal är fortfarande Nordens största fackförening med över en halv miljon frivilligt betalande medlemmar varje månad. Men hos oss finns plats för fler vi har famnen öppen.
Kommunals ordförande tar upp den vår som förändrat så mycket för folken i Nordafrika och Mellanöstern, den arabiska våren, som vi ännu inte vet följderna av, och som ingen kunde ana för ett år sedan.
– Ja nog lever vi i en förändrlig och förunderlig värld, säger hon och fortsätter:
Vi som samlas här i Sverige måste börja repa nytt mod, sluta sörja över att s förlorade valet förra året, sluta slicka såren över alla dem som fått lämna sina platser och sitt uppdrag, nu är det tid för arbetarrörelsen att tänka framåt vi ska ta plats och synas och höras igen. 

Hon talar om det vackra biblioteket, en byggnad som lutar sig över ån, hon kallar den ”det skrivna ordets folkhem”. Barnavdelningen i det tidgiare biblioteket blev en tillflyktsort för henne själv som liten, där hon bland annat mötte Elsa Beskow, sagoförfattaren, som skrev om Tanterna Brun, Grön och Gredelin och om växterna i trädgårdstäppan.  Böcker föder tankar och drömmar om ett bättre liv.
Hon pratar  om bristen på drömmar och visioner och om en undersökning bland LO-medlemmar som visar att bara var femte tror att samhälsproblem kan lösas med politik:
– Det är oroväckande, tänk om vi kunde frigöra oss från det stora sjok av otrygghet som finns i vår tid; min 19-årige sons oro att inte få jobb, arbetslösas oro att inte a-kassan ska räcka till, att inte hinna hämta barn innan de stänger, oron att valt fel skola, för alla äldre, för att själv bli gammal, våld och ökade klyftor.
– Oro och otrygghet mina vänner är riktigt dålig växmån för drömmar det bygger inga goda samhällen. Socialdemokratins allra viktigast uppgift är att återupprätta vår tro på politikens  möjligheter, att skapa ett jämlikt samhälle att få oss att våga drömma igen.

En stor del av talet lyfter Annelie Nordström kommunalarnas frågor, barnskötarnas villkor med allt större barngrupper, äldreomsorg med slimmad bemanning, barnomsorg som inte är öppen på de tider Kommunals medlemmar jobbar och svårigheten att få lönen att räcka när man inte ens får jobba heltid. Hon avfärdar regeringens lösningar med jobbskatteavdrag och Anders Borgs krav på sänkta sänkta ingångslöner, hon tycker det är sparkar på knäna.
– Skulle drygt 16 000 kronor före skatt vara en för hög lön? Vi frågade svenska folket i en egen undersökning och bara fyra procent höll med Anders Borg säger hon.  Annelie Nordström träffar för närvarande ministrarna i regeringen för att ge Kommunals syn på viktiga frågor. I fredags var det förskoleminister Sabuni (FP), nästa vecka väntar socialförsäkringsminister Kristersson (M).

Men Kommunals ordförande är också kritisk till hur S hanterat heltidslöftet, som finns i ett kongressbeslut sedan tio år. Annelie Nordström berättar att hon vid ett möte med nye S-ledaren Håkan Juholt nyligen framhållit att det behövs mindre snack och mer verkstad när det gäller kommunalarnas arbetstider. Det är bara att verkställa, det finns inga ursäkter, säger hon.
 Hennes vision är att Sverige ska bli bäst i världen på jämlikhet – och att äldreomsorgen ska bli en framtidsbransch.
– Jämlikhet är bra för tillväxten.  Det behövs ingen revolution , det handlar en ström av reformer i väldigt bestämd riktning. Morgondagens äldreomsorg måste vi bygga nu. Bort med alla delade turer och ofrivilliga deltider.

– Under mitt först år har jag varje vecka mött medlemmar i vardag på jobbet.  Jag har sett  hur fantastiska insatser de gör, men också hur arbetslivet hårdnat, mött integritetskränkande och respektlösa arbetsplatser. Man ska inte behöva acceptera att bli provanställda efter 20 års prickfris anställning som bussförare, eller bli betraktad som sekunda arbetskraft för att man inte har den högskoleutbildning, säger hon med adress en blågrön kommunledning i närheten. Men det finns också goda exempel, som finska äldreboendet i Torshälla, eller parkarbetaren Kenneth, som i 40 år dragit upp plantor och hållit det vackert runt människor i Ljungby.
 – Vilken yrkesstolthet vilken samhällsbyggare Kenneth är! Tänk om alla fick känna samma mening med arbetet, säger hon och avrundar med en uppmaning att inte vara rädd för att folkhemmet kan behöva se annorlunda ut, men ändå fylla samma behov:
– Om vi låter alla i vårt brokiga land bygga vårt folkhem tror jag det kan bli en fantastisk skapelse. Framtiden och drömmarna tillhör oss, nu tar vi rejäla och nya tag.